- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
503

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mattis: Dagsländor; Sylvia: Taflor ur Göteborgslifvet; Götha: Landtsoldaten; A. Krook: Taflor ur arbetarens lif; Sverre: En theoreticus i en praktisk tid. Af P. A. G.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

503

med en egen känsla man inträder på Gothas omsorgsfullt
up plöjda, breda episka mark. Försåvidt vi veta,
har Götha ej offentligen framträdt med något
literärt alster före »Landt-soldaten». Men det är
så mycket gediget arbete, så mycken originalitet
i åskådningssätlet och så mycken egendomlighet
i stilen nedlagda i denna teckning, att densamma
påkallar största uppmärksamhet. Det första, sorn
öfverraskar, är det episka lugn, den frihet från
subjektiva känsloutbrott, som hvilar öfver hvarje
rad. Ja, detta går så långt, att berättelsen i
början synes rent af långtrådig. Likväl förefinnes
en ganska betydlig olikhet med beslägtade engelska
författares stil: Götha är nemligen till den grad
njugg på lokalskildring, att man om de flesta gårdar
och platser, hvarest berättelsen tilldrager sig,
känner föga mer än namnet. Likaså meddelar hon oss så
litet som möjligt om de uppträdande personernas yttre,
hvadan man stundom nästan har svårighet att åskådligt
föreställa sig händelserna inför fantasien. Det är
ibland, som om vi hörde en dialog ur mörkret. Denna
dialog är dock, om vi afräkna replikernas stundom
nästan afskräckande längd, så på en gång kärnfull
och natursann, att en mer träffande af bild af
svenskt bondfolks sätt att se, tänka och känna sällan
torde framkommit. Dessusom eger Götha en så nästan
uttömmande kännedom om sitt landskaps speciella
egendomligheter, dess seder och öfvertro, hvilket
allt osökt lefvat sig in i skildringen, att densamma
uti denna hänsigt rent af vore värd sitt särskilda
studium. Det är naturligt, att ett så utpregladt
folklif ej kunnat fullt lefvande framställas utan
användande af landskapets dialekt. Sylvia har djerft
vågat detta och dermed möjligen stött ifrån sig mången
läsare af gamla stammen. Dock kan hon såsom förebilder
åberopa åtskilligt hos Walter Scott, i Auerbachs
Dorfgeschichten, i Steen Blichers noveller, hos de
yngre norske författarne m. fl. Men förnämligast
är likväl karaktärsteckningen värd beundran. Det
vore kanske orättvist att framhålla någon särskild
person eller något särskildt ställe. Dock torde bland
karaktererna Anna-mors isande kalla qvinnonatur,
bland lyckade ställen Pers möte med sin misshandlade
hustru, då hon ligger och skurar, samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free