Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsthistorisk Literatur: De bildande konsternas historia af C. G. Estlander. - Det skönas verld af L. Dietrichson. Häft. 1-2. - Arkitekturens historia af W. Lübke. Öfvers. Häft. 1. - Förteckning öfver oljefärgstaflor etc. i Nationalmuseum. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dömma ej blott dessa folks- och tidsbilders
värde sinsemellan, utan äfven att bestämma deras
närmare eller fjermare öfverensstämmelse med den
gemensamma urbilden, idealet, d. ä. bestämma deras
skönhet. Konsthistorien lär oss sålunda att särskilja
de relativa, eller tids- och folk-idealen, från det
absoluta, eller menniskans och mensklighetens ideal,
hvilket senare utgör mätaren af de förres värde och
betydelse. Den visar oss, huru konsten återgifver
de relativa idealen och genom dem kämpar sig fram
till det allmänna idealet, af hvilket de förre
utgöra endast de mer eller mindre klara afbilderna
i tidens vexlande, oroliga vågor. Men liksom hvarje
tid och folk har sin karakter, så har hvarje tids-
och folk-ideal sin stil, hvadan den konstnärliga
stilen på det nogaste sammanhänger med tidens och
folkets skaplynne. Ju mera nu det relativa idealet
närmar sig det högsta , hvilket icke är eller kan vara
annat än menniskans eget sanna väsen, desto renare
och ädlare blir den konstnärliga stilen. Häraf torde
man kunna draga den slutsats, att denna stil är en
alldeles icke ovigtig mätare af ett folks eller en
viss periods kultur, emedan alltid konstverken bättre
och omedelbarare än något annat återgifva ett folks
fysignomi under en viss tidpunkt, en sanning, som
bekräftas på hvarje sida af literaturens och konstens
häfder, och som torde i någon mön ådagalägga, hvilken
vigt både konsten i dess omfattning och vetenskapen
om henne ega för den sannt menskliga odlingens
framsteg. Det är denna konsthistorikerns svåra uppgift
att hafva öga både för verkligheten och idealet,
som författaren till »De bildande konsternas historia
från slutet af adertonde århundradet till våra dagar»,
förstått på ett så lyckligt sätt att uppfylla. Han har
i hvarje tillfälle klart och troget tecknat folkets
och tidpunktens konstnärliga fysiognomi, och han har
ej heller underlåtit att se denna i sitt sammanhang
med den politiska och sociala utvecklingen, så snart
denna, såsom förhållandet t. ex. är i Frankrike,
starkt utpreglad, springer lätt i ögonen. Der-jemte
har han öfverallt visat sig ega, såsom här redan en
gång förut anmärkts, fasta estetiska grundsatser,
hvarigenom han varit i stånd att i hvarje ögonblick
bestämdt afgöra, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
