Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsthistorisk Literatur: De bildande konsternas historia af C. G. Estlander. - Det skönas verld af L. Dietrichson. Häft. 1-2. - Arkitekturens historia af W. Lübke. Öfvers. Häft. 1. - Förteckning öfver oljefärgstaflor etc. i Nationalmuseum. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skildringen af deras kontskatter, den synbara
kärlek och omsorg, med hvilka förf. behandlat de
torftiga minnesmärkena i norden af folkets trängtan
efter och sätt att fylla de »glada be-hofven»,
isynnerhet som förf. genom sin ställning till
Sverige, hvars språk han skrifver, utan att kalla
det sitt fädernesland, icke kan sägas hafva haft
samma uppmaning som en af dess verklige söner att,
åtminstone för de senaste 50-60 åren, med denna
uppoffrande tillgifvenhet skildra förhållanden, hvilka
icke voro i sträng mening hans egen hembygds och ej
erbjödo samma intresse, som Tyskland, Frankrike och
England dock alltid ega äfven för oss nordbor. Så
mycket större tacksamhet är den svenska literaturen
för detta arbete skyldig dess författare, hvilken
genom detta liksom föregående prof på sin förmåga
gjort oss blott så mycket mera begärliga efter
uppfyllandet af de goda löften om nya arbeten, ny
verksamhet på samma fält, hvilka han i sitt förord
utlofvat. Han kan alltid vara säker om att i Sverige
helsas med ett hjertligt: välkommen åter!
Men innan vi lemna docenten Estlanders värderika
arbete, bedja vi att få fästa uppmärksamheten vid en
sak, som särskildt och på ett lyckligt sätt utmärker
honom, nemligen hans stil och framställningskonst. Vi
hafva nyss anmärkt den objektiva, vetenskapliga
hållning i behandlingen, som ger hans arbete bestående
värde äfven för den invigde och mera nogräknade
kännaren. Härtill kommer, såsom redan en gång förut i
denna tidskrift anmärkts, ett förträffligt populärt
föredrag och en förmåga att åskådliggöra i få drag
bilder af den mångfaldigaste art, utan att hängifva
sig åt den barnsliga ton, som så ofta falskeligen
anses för det populära skrifsättets egentligaste
kännemärke, samt - hvad som är mest vardt erkännande -
utan att derför släppa efter i någon mön sin stränga
fordran på den i botten vetenskapliga hållningen Detta
är en förmåga, som i sanning icke tillhör alla, och i
sin högsta och mest fulländade form, då den strängaste
vetenskaplighet är parad med genomskinlig klarhet och
naturlig enkelhet, torde en sådan förmåga kunna anses
såsom tecknet på den fullkomnade mästaren. Ty hvad
är deri sanna betydelsen af detta så ofta missbrukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
