- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
31

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskt Ordboksföretag: Ordbok öfver svenska språket af K. E. Kindblad. Häft. 1-2. Af N. L-r.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antingen afvikande, föråldrad, förkortad eller förlängd form (Planen,
§ 6, s. 15). Det säkraste och bästa vore utan tvifvel
att anföra fullständigt tema på alla verb, med undantag, om
man så ville, för dem, som böjas efter 1:sta konj. (som kalla),
vid hvilka ingen tvekan bör uppstå, om de öfrigas böjningssätt
äro riktigt angifna.

Vidare kan påpekas det besynnerliga sättet att upptaga
olika former af samma ord på olika ställen med förklaringar och
språkprof på hvardera stället. Så är förhållandet med t. ex. afge
och afgifva, ange och angifva, afvig och afvog, allt
utan minsta fingervisning om att någon frändskap finnes emellan
dem. – Att olika former finnas i mask. och fem. för adjektiven
och de demonstrativa pronomina, tyckes icke heller
erkännas af förf. Åtminstone stöter man ideligen på sådana uttryck
som den goda guden, de goda männen, denna son.

I ordförklaringar eller definitioner har förf. onekligen en af
sina starkaste sidor, och häri eger en fyndighet och en bekantskap
med andra arbeten af detta slag, som förtjena stora loford.
Likväl tyckes det oss, att dessa förklaringar rätt ofta äro alltför
omständliga och ordrika samt der och hvar göra allt för
fina distinktioner i betydelsen. I förmåga att uttrycka sig kort
öfverträffas hr K. af många andra ordboksförfattare. Alldeles
fritt från verkliga misstag är arbetet icke heller i detta fall.
Onödigt och derföre felaktigt är det att upptaga tid och utrymme
med vidlyftiga förklaringar, der sådant icke behöfves.
Sådant sker med af verb afledda subst. på -ing. Redan på
första bladet af sjelfva ordboken finna vi sålunda abalieriera,
abalienering, abandonnera, abandonnering, abbreviera,
abbreviering, hvardera med sina förklaringar och
språkprof, ehuru förklaringarna pä substantiven icke äro och i
de flesta fall icke kunna vara annat än ett slags omsägning af
dem, som gifvits vid de motsvarande verben. Sålunda: »Abalienera.
V. akt. – Göra sin tillhörighet till en annans;
afsöndra jord från hemman. Abalienering, (-ar) S. F. –
Den handling, hvarigenom man gör sin tillhörighet till en annans,
då man afsöndrar jord från hemman». På samma sätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free