Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roman och historia: Ewald: Svenskerne paa Kronborg. - Carl Bernhard: Kristian den andre och hans tid. Öfvers. - Z. Topelius: Fältskärens berättelser. Del. V. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
förra var till för sig sjelft och i förhållande
till häfden ett åskå-dadt, är det i konstnärens
verld endast till som ett moment i den skönhet han
vill och åstundar och i förhållande till honom ett
skapadt. Personligheterna i hans verld tilltala
oss genom det allmänt menskliga., som gör, att vi
känna igen oss i dem, genom det karakteristiska,
som gifver verkliga af bilder af men-niskor, och
derför genom det innersta af sitt väsen, hvaraf
konstnären låter hvarje deras handling framgå som en
yttring. Personligheterna i historien tilltala oss
icke genom det innersta af sitt väsen, hvilket Gud
allena känner, utan derigenom att de voro just dessa
individer, som handlade i verlden , och genom den
insats de gjorde i utvecklingen, hvarom häfdatecknaren
upptager handlingarna och händelserna såsom ett
vittnesbörd. Häfden gifver empirisk sanning, konsten
idealisk skönhet. Yilkoret för häfdens sanning är i
förhållande till verkligheten trohet; vilkoret för
konstens skönhet är i förhållande till verkligheten
trovärdighet.
Om detta är sannt, så synes det, som om den historiska
diktens värde åtminstone icke i främsta rummet och
hufvudsakligen skulle bero på den historiska sanning
och kunskap den meddelar. Ty om så vore, så skulle
väl konsten utbyta sina lagar mot häfdateckningens
och framför allt rikta sig på kunskapsbegärets
tillfredsställande. Det ville säga, att den skulle
i personligheterna och händelserna bortse från
det innerst menskliga för att kunna framlägga
mensklighetens och folkens lif i hela deras rika
innehåll. Men då skulle den ju mista sin förmåga att
gripa oss just i de strängar, som ljuda innerst och
renast menskligt inom oss. Det ville ock säga, att
den skulle förbinda sig till trohet i stället för
trovärdighet, till återgifvande af händelser efter
verklighetens befallning, i stället för hopkedjande
af händelser efter konstverkets fordringar. Men då
skulle den ju gå miste om sin frihet och sålunda ock
om sin förunderliga makt att hos oss väcka behof af
harmonisk skönhet och sedan tillfredsställa det så,
att i tillfredsställelsens ögonblick hela vår verld
är harmoni. I sjelfva verket bedrager sig också den,
som säger sig i den historiska romanen egentligen
söka historisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
