- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
51

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roman och historia: Ewald: Svenskerne paa Kronborg. - Carl Bernhard: Kristian den andre och hans tid. Öfvers. - Z. Topelius: Fältskärens berättelser. Del. V. Af -ll.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

omständigheten, att Jomfru Lisbeth råkat förälska
sig* i general-qvartermästaren Dalberg, kan ju vid
sidan af så stora angelägenheter endast vara en
sak af underordnad betydenhet. På sin höjd kan det
gifva förf. ett lämpligt tillfälle att karakterisera
q v in nan s ställning under denna kulturperiod,
genom motsättningen af en sådan djerf och högstämd
qvinnosjäl som den unga vetenskapsidkande och
svärmiska skönheten i Mikkel Hansens jungfrubur å
ena sidan och den nyktra, rättfärdiga Kirsten (som
reder sig med allt, äfven med nödlögner) samt den
skygga dufvolika prestfrun å den andra, hvilka i ord
och gerning ideligen predika, att mannen är qvinnaris
hufvud. Men sedan det hufvudsakliga är afgjordt, sedan
planerna på Kronborg äro fallna och den anekdot, som
förf. ur häfden och traditionen upptagit, behörigen
blifvit utlagd med dialoger, småintriger och äfventyr,
sedan hela konspirationens sorgliga slut fått sin
vederbörliga, hittills obekanta, förklaring i Jomfru
Lisbeths kärleksfulla farhågor och oförsigtiga
lösmynthet, då har denna flicka och denna kärlek
ingenting mera att i pjesen uträtta. Lisbeth vill
icke mottaga en make af sin hårda fosterfars hand,
flyr ur hans hus, tar sin tillflykt till Kronborg,
får sig helt hastigt till fästman en svensk löjtnant,
som för öfrigt ingenting betyder hvarken för oss
eller för henne, hoppar sedan i sjön och bedrager
så både honom på hans lycka och oss på vår förväntan
att åtminstone i romanens slut få känna en fläkt af
verkligt varm poesi.

Om Carl Bernhards sista arbete »Kristian den
andra och hans tid», måste vårt omdöme i det hela
utfalla på samma sätt, dock med erkännande deraf,
att vi åtminstone utan någon kännbar ansträngning
lyckats läsa det till slut. Det eger onekligen en
rätt hjelplig och lättlöpande intrig, en och annan
gång till och med ställen af intagande skönhet. Der
saknas ej heller gestalter, som fritt draga sina egna
andetag: sådana äro t. ex. Dyveke, Anna och Kristian
sjelf i vissa situationer. Men till det mesta äro
figurerna besvärade af en alltför tung och tröttande
historisk utrustning, och öfverser man det hela,
så skönjer man lätteligen äfven här den välvilliga
afsigteu att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free