56
![[MARC]](/img/marc.png){kind=small}
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
| Svensk literatur-tidskrift. 1868 56 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >> | ||
| Project Runeberg | Catalog | RSS | Forum | Recent Changes | Comments? | |||
PDF (B/W) - On this page / på denna sida - Roman och historia: Ewald: Svenskerne paa Kronborg. - Carl Bernhard: Kristian den andre och hans tid. Öfvers. - Z. Topelius: Fältskärens berättelser. Del. V. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the
raw OCR text
from the scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns den
maskintolkade texten
från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Trollkarl är han i konsten att låta stenarna tala, att öfverallt i naturens rike finnas symboler af lif och skönhet, och rnennisko-hjertats rike beherrskar han också med skaldens makt. Och när han nu i dessa berättelser tagit för sig ett historiskt material till behandling, synes han oss äfven på det området hafva gjort åtminstone sina första grepp med en sann konstnärs mästerskap. Det svenska - eller om man så vill det finska - folkets stordådstid har han isynnerhet i sina första delar behandlat så, att den för oss rör sig i idel friska och lefvande bilder, hvilka aldrig förefalla oss besvärade af lärdomeris apparat. Mindre fullkomliga i konstnärligt hänseende synas oss deremot de tvenne sista afdelningarna, hvilka föra läsaren in i det adertonde århundradets sociala och politiska lif. De likna, enligt vårt förmenande, allt för mycket illustrationer till ett abstrakt schema af vårt fäderneslands historiska utveckling, och den ideligen upprepade påminnelsen om förhållandet mellan konung, adel och folk såsom denna utvecklings innersta kärnpunkt gifver det hela en viss anstrykning af historiska föreläsningar öfver dessa lifligt kolorerade taflor. Författarens mästerskap i dessa taflors utförande förnekar sig visserligen aldrig, men bristen framträder deruti, att den romantiska berättelsens egentliga innehåll är mera genreartadt och väsentligen faller inom privat-lifvets krets, hvarför dess sammanhang med det stora historiska lifvet måste utfyllas med ett visst mått af reflexion. Och när åter deri romantiska berättelsens gestalter och händelser en och annan gång rnåste skjutas in uti statslifvets och den politiska utvecklingens sfer, då inträder en svårighet, som enligt vårt förmenande alltid måste vidlåda hvarje försök att romantiskt behandla nyare tiders historia : diktens nödiga frihet kominer att göra intrång på dess trovärdighet. Den tid, som ej ligger mer än ett hundra år bakom vår egen, lefver ännu med alla sina enskildheter alltför friskt i vårt minne för att tillåta den fria behandling af dessa enskildheter, som för romanförfattaren är nödig. Den konstnär, som der vill göra sina gestalter till uttryck för ett folks rent politiska lif, eller, för att begagna konstterrnen, i dem inlägga ett historiskt pathos, stöter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
