Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antika versformer i modern poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antika versformer i modern poesi.
I förra årgångens sjunde häfte af denna tidskrift
har vid hr v. Krnerners dikter anmärkts en oriktig
behandling af de antika versformerna, särskildt den
sapphiska och den alkaiska, hvilket, såsom det heter
i anmälan, »i viss mön hos den sakkunnige måste väcka
undran». Anmälaren har således förutsatt sakkunnighet
såsom vilkor för insigt i oriktigheten. Imellertid
har en insändare i Aftonbladet för lördagen den
18:de sistlidne Januari funnit anmärkningen likna ett
orakelspråk, och då han tyckes tala ej blott för egen
del, skyndar anmälaren att, så godt det inskränkta
utrymmet tillåter, afgifva en förklaring, som äfven
utan insändarens uppmaning ej skulle ha uteblifvit,
emedan frågan alltför nära berör en grundsats, för
hvilken tidskriften flere gånger uppträdt kämpande,
nemligen, jemte ett äkta poetiskt innehåll, äfven en
äkta konstnärlig behandling af poesiens material.
Anmärkningen framställdes mot hr v. Kraemers form i
förening med och just till följd af hans öfriga goda
egenskaper, emedan hos en poesi, som visar mindre
sinne för de musikaliska än för de plastiska formerna,
man möjligen kunnat vänta »ett noggrannare studium»
af de antika förebilderna. Men sannt är, att hr
v. K. icke är den ende, som gjort sig saker till
den anmärkta oriktigheten i behandlingen, emedan,
såsom det äfven heter i anmälan, ingen i vårt land
eller knappt inom den moderna literaturen fullkomligt
handhaft dessa former, oaktadt deras rätta behandling
ger en ny och högst egendomlig tjusning åt de dikter,
för hvilka de användas, utorn det att en sträng
formregels uppfyllande i en god författares hand,
långt ifrån att verka som ett pedantiskt tvång,
tvärtom ger en ny sporre åt pegasen, ett nytt tryck
åt ådran att spela rikare och högre. Hvad här menas,
skall bli klart genom en kortfattad framställning
af företrädet hos den som förebild framställde
A. v. Plåten.
Hvar och en, som noga studerar hans »Oden», vid
hvilka han alltid, så snart en versform första gången
förekommer, i likhet med sina föregångare alltifrån
Klopstock till prof på sin formella säkerhet anbringar
dess metriska schema, han skall finna, att Plåten
både iakttagit Horatii form, och att han icke iaktta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
