- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
68

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny svensk dramatik: Wasa-arfvet. Historiskt skådespel af F. Hedberg. - Hertig Magnus och Sjöjungfrun. Romantisk operett af F. Hedberg. Af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

som på en gång är den högsta och den allmännast
fattliga af af de sköna konsterna: den högsta,
emedan alla de andra syfta hän till den liksom
till sin krona och äfven alla samverka till dess
framställande; den allmännast fattliga, emedan
den framställer en förädlad och förklarad bild af
menniskolifvet sjelft, såsom det utvecklar sig i alla
vrår af verlden. Den dramatiska konsten är nemligen
i egentligaste mening folkets konst, och ej blott
emedan den är för alla lättfattligast, utan äfven för
alla tillgängligast. Den, som ej hos en byggnad kan
beundra annat än dess storlek eller prakt, den, som
känner naturlig blygsel inför en naken gudabild, den,
som aldrig förstått beundra en tafla, eller som funnit
verklig musik tråkig och söfvande, eller måhända
ej känner annan poesi än psalmboken eller visor,
»tryckta i år», skall dock alltid kunna glädja sig
åt ett skådespel, der-för att det är menskligt lif,
som rör sig för hans ögon, och menskliga ord och
tankar, som han uppfattar. Så har det äfven, såsom
poesiens historia visar, varit i alla tider; derför
fick hos grekerna och under medeltiden den dramatiska
konsten religiöst beskydd och emanciperade sig först
så småningom från det andliga förmynderskapet. I
detta omedelbara inflytande ligger den dramatiske
skaldens underfulla förmåga att inverka och hänföra,
-dock, väl att märka, icke ensam, utan ju äktare
han är, dess mera eger han förmåga att göra, hvad
librettför-fattaren af tvång nödgas till, nemligen att
mera skizzera än utföra sina bilder, emedan det senare
ej tillkommer honörn, utan skådespelaren, hvilken
gifver lif och färg åt skaldens fan-tisibild. Så
uppkommer den samverkan, som är i högsta måtto
egendomlig och betecknande for all äkta dramatik.

Skulle vi nu för att få en mera klar öfversigt öfver
de nämnda styckena ordna dem i grupper, så vore just
med anledning af det nyss sagda en sådan sönderdelning
lättast i ögonen fallande, om man skilde de verkligt
dramatiska eller de för den sceniska framställningen
passande från de andra mindre rent dramatiska. Men
då intet af dem framträdt med bestämd af-sigt att
vara ett »läsdrama», så vilja vi ej göra en sådan
skil-nad, anmärkande blott, att de, sorn bäst lyckats
i att lämpa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free