Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny svensk dramatik: Wasa-arfvet. Historiskt skådespel af F. Hedberg. - Hertig Magnus och Sjöjungfrun. Romantisk operett af F. Hedberg. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
högt inom konsten, börja vi helst nedifrån. Vi få då
först sammanställa de folkdramer, hvilkas representant
i vårt land numera är hr Hodell, och då konstens
värde beror på dess förhållande till verkligheten,
hvilken den skall å ter gifva utan att kopiera, men
den nämnde författaren ej gerna kan beskyllas för
någon öfverdrifven idealisering, så torde han, hvad
ämnena och deras uppfattning angår, nödgas åtnöja
sig med nedersta platsen. Sedan komma i ordningen
de tre komedierna, hvilka både till anläggning
och form åtminstone åsyfta den högsta punkten på
den komiska skalan. Sist finna vi samlade i en stor
grupp de stycken, som hålla sig inom en allvarligare
kompositionsart och behandla mer eller mindre
historiska ämnen. De äro till an-antalet nio, som
sånggudinnorna, men sönderfalla äfven de efter samma
indelningsgrund i åtminstone tvenrie hufvudgrupper,
nemligen en, bestående af de tre stycken, som behandla
ämnen ur främmande folks lif, samt slutligen en, som
omfattar dem, hvilka behandla fosterländska eller
nordiska sägner och svensk historia, och hvilka
äro sex, ifall vi dit få räkna »Hertig Magnus och
sjöjungfrun» samt »Marsk Sigs döttrar».
Af dessa enkla siffror inhernta vi en för vår torftiga
svenska dramatik ganska vigtig sak, nemligen att den,
oaktadt sin fattigdom, dock mest och ifrigast sträfvar
efter det, som med allt skäl anses för det högsta,
nemligen det historista dramat. Och hvad kunna vi
häraf sluta? Först och främst, att vi ega en historia,
hvilken är värd att framställas för eftertidens
blickar i konstnärliga bilder, ty vore hon det icke,
så grepe ej dramaturgen så ifrigt efter henne. Men så
är det ju äfven t. ex. i Frankrike; äfven det har en
historia, som lemnat månget dramatiskt stoff åt både
landets egna och främmande lands skalder, och dock
finnes der som bekant i denna stund, oaktadt en nästan
feberaktig produktion, icke en tillstymmelse till
historiskt drama, så vida man ej dit vill räkna de
framställningar ur landets allra nyaste krigshistoria,
som under gevärssalfvor och kavallerichoker serverats
förr på den nu nedrifna Théåtre impérial du Cirque
och sedermera på Théåtre du Chåtelet, och som stå i
ett märkvärdigt inre sammanhang med de stora mål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
