Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny svensk dramatik: Wasa-arfvet. Historiskt skådespel af F. Hedberg. - Hertig Magnus och Sjöjungfrun. Romantisk operett af F. Hedberg. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
ningar af Pils och Yvon, som med färg och teckning
behandla samma ämnen. Detta beror dock på en
annan sak: det är ej nog att ega en historia,
ett stoff; man skall äfven ega behof och framför
allt rätt att fritt begagna detta stoff for de
konstnärliga behofven, och detta kan icke ega rum
utan politisk frihet, utan ett starkt utveckladt
fritt statslif, af hvilket de dramatiska bilderna
utgöra en spegel. Teatern och dramatiken stå nemligen
i ett nära förhållande till ett folks politiska lif;
det bevisar literaturhistorien på hvarje sida. Hos
fatalistiska folk, som ej veta hvad frihet är,
har aldrig någon dramatik uppstått, t. ex. hos
de muhamedanska folken; och i Grekland, sedan den
gamla tragediens storhet gått under i Euripides’
patetiska deklamationer, och sedan Aristophanes’ fria
politiska komedi dött med friheten, gick det på samma
sätt sorn i det nuvarande Frankrike : det ofria och
demoraliserade samhället fick sin spegelbild i den
Menanderska komediens sjelfsvåldiga hetärlif. Ett
annat slående exempel gifver oss jemförelsen mellan
Shakspeares England under Elisabeth och Carl ILs
England, afspegladt i de samtida komediförfattarnes
osedliga skapelser. Således: att vi inom vår för
öfrigt knapphändiga nyare dramatiska literatur kunna
påpeka det historiska dramat såsom upptagande
hufvud-parten är ingen ringa anledning till
forhoppning och tillfredsställelse. Det visar, att
vi ega, hvad månget begåfvadt folk saknar, nemligen
ett historiskt stoff, som kan och vill behandlas
konstnärligt, samt att vi ega den grad af politisk
frihet och åtminstone så pass öppna ögon för det
praktiska, det handlingsdigra lif, dramat fordrar,
som är nödigt för att känna i någon mön behof af att
begagna det rika stoffet till spegelbilder för det
lefvande slägtets idéer och intressen. Och dermed
komma vi det historiska dramats egentliga väsen inpå
lifvet. Ty hvad är ett historiskt drama, och i hvad
afseende skiljer det sig från drama i allmänhet? Den,
som i opposition mot en förvänd praxis inom poesien
gifvit detta , af slappare poetiska förmågor såsom
ett slags sjelfvåldigt och från reglernas tvång fritt
diktslag uppfattade, begrepp dess enda riktiga och
sunda bestämning, är Hermann Hettner, och då den
rätta åsig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
