- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
79

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny svensk dramatik: Wasa-arfvet. Historiskt skådespel af F. Hedberg. - Hertig Magnus och Sjöjungfrun. Romantisk operett af F. Hedberg. Af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

sådant skulle möjligen förf:s bild af Karl IX
kunna sjunka ned, om vi t. ex. blott komme ihog
hans förtviflari i början af den fjerde akten, hans
skräck för namnet Baner i slutet af den tredje och
häris derpå följande yrsel, då han tycker sig se
skuggorna af de halshuggna adelsmännen, samt hans
tyranniska rop till vakten, att utan vidare stöta
ned först Krister Some inför llådet och sedan hertig
Johan inför hela hofvet, att ej räkna hans utfarande
mot Kenicius och hans sätt att stundom handtera Erik
Göranson. Men en sådan bild vore i sanning icke något
ideal af kraftig manlighet och jernfast svenskhet
att framställa för att vinna vår tids sympatier, som
längtar efter något annat och bättre och har nog i
det verkliga verldslifvet af upprörande våldsbragder,
herrskarenycker, usurpationer och blodiga fejder
för att i samma form återfå dem äfven på scenen. Och
dock - låtorn oss genast medgifva det - bilden blir
icke sådan som vi här förespeglat: det förhindras
af tvenne mäktiga orsaker, af hvilka den ena är
skaldens egen förmåga att öfverskyla denna deri
svagaste sidan hos den ena af sina hufvudfigurer,
hvilket lyckas honom dels genom den oskrymtade och
vältaliga fosterlandskärlek, som han ur sin egen
barm vetat så vackert inlägga hos sin Karl IX,
i hans hjerta och på hans läppar, dels också genom
det vackra förhållande, i hvilket han ställt honom
till sin gemål, den karlavulna Kristina, och sina
barn, af hvilka vi här se Gustaf Adolf och Maria. Den
andra orsaken, som hindrar förf:s bild af Karl IX att
förfela vårt hela intresse, var det mästerliga sätt,
hvarpå man sett rollen utföras på den kungliga scenen:
der var det ingen tvekan, det var Karl IX man såg
och ingen annan, man undrade blott, hvarifrån den
gamle kungen fått sin villrådighet, sin misstro och
sitt tal om »ödet», hvilket bör förefalla underligt
hos en person, som alltid varit och betraktat sig
sjelf som en försynens man. Här ser man tydligt, hvad
skådespelarens konst betyder för dramaturgen. Hvad som
för skalden är en mer eller mindre klart utpreglad
fantasibild, utan annan färg än den, som den tänkta
situationen och det skrifna ordet förläna, får i den
sceniska konstnärens hand, lif och färg, »modelleras»
eller rundar sig till figur, får kött och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free