- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
89

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny svensk dramatik: Wasa-arfvet. Historiskt skådespel af F. Hedberg. - Hertig Magnus och Sjöjungfrun. Romantisk operett af F. Hedberg. Af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

till sällsyntheterna, och så mycket mera glädjande
är det, att en svensk skald och en svensk tonsättare
en gång förenat sig om gemensam behandling af ett
vidlyftigare svenskt ämne i den form, som tyckes
vara den begärligaste för nutiden. Ja, ett sådant
företag hör så till sällsyntheterna, att - såvidt
man åtminstone kan döraraa af de operatexter, som
blifvit publicerade - sedan Flotows »Martha» utgafs,
hvilken bildar n:o l i den utgifna opera-repertoiren
och utkom 1850, ingen enda svensk operatext förekommer
mer än »Kung Carls jagt», förrän riu »Hertig Magnus
och sjöjungfrun» inregistrerats såsom den 37:e i
ordningen. Det är oss icke obekant, att under dessa
17 år förekommit ej så få dramatiska tonstycken af
svenska konstnärer, men oss veterligt har dock intet
varit äkta svenskt mer än sagospelet »Ljungby horn
och pipa» af G. L. Silfverstolpe med musik af Boman,
uppfördt 1858, samt slutligen det stycke, hvarpå vi
nu vilja fästa uppmärksamheten.

Det nämndes, att hr Hedberg med detta företag visat
sitt osparda nit för den fosterländska konsten,
och så är det verkligen; ja, vi vilja tillägga, att
han på ett sätt gjort det mera och oegermyttigare med
denna text till en svensk opera än ined något af sina
föregående arbeten. Ty librettförfattaren hör till
de allra mest försakande och uppoffrande varelser på
jorden: han skall gifva uppränning till en handling,
som bör vara på en gång dramatisk och lyrisk,
d. v. s. han skall göra ett alldeles speciellt val af
handling, som är desto svårare, ju mera han sjelf har
hög för det dramatiska. Men riär han funnit en sådan
handling, hvars beskaffenhet tonsättaren gillar, så
är han bunden i sin verksamhet af dubbla bojor. Han
får först och främst icke följa sin skapande drift
så, som den är van att röra sig, utan han måste
underordna handlingens fart under den musikaliska
formens behof dels af lyriska hållpunkter, dels af
egendomligt byggda dramatiska småhandlingar ini den
stora handlingen, hvilka man vanligen förlägger i
slutet af de respektive akterna. Men det är ännu icke
nog: äfven sedan han beqvä-mat sig att följa denna
ogena gångstig genom känslornas rymder, klädd i den
lyriska formens för en god dramatiker oviga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free