Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Populär naturvetenskap. I. Bebodda verldar af Camille Flammarion. Öfvers. - Fantasiens verldar och verklighetens verldar af Camille Flammarion. Öfvers. Af S. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
vetenskapen öppnat ett allt vidsträcktare spelrum för
menni-skans känslor och föreställningar. Isynnerhet
sedan den moderna, med mathematikens och optikens
skarpaste hjelpmedel utrustade, astronomien
lyckats bestämma åtskilliga af hirnla-kropparnes
storlek och afstånd, har den redan långt förut af
mången hysta åsigten, att jorden ej är det enda
bebodda klotet i verldsryrnden, allt mera ingått
i allmänna föreställningssättet, och med detsamma
har ett omätligt fält öppnat sig för mångskiftande
gissningar rörande lifvet på dessa verldar,
deras bebyggare och dessas möjliga förhållande
till oss. Vid otaliga tillfällen möta oss inom
lifvet och literaturen under de mest olikartade
former bevisen härpå. Vetenskapernas sakförare och
lärjungar, skaldekonstens idkare och vänner, de oss i
hvardagslifvet omgifvande rnenniskorna, hafva väl mest
alla åt detta ämne egnat några tankar. Och huru mången
har ej instämt med Dahlgrens oförgätliga guvernant i
hennes på sätt och vis mycket riktiga anmärkning till
Nahum Bergström: »hvad det måtte vara vackert månsken
i månen!» - eller i den betraktelse, hvarmed en med
sitt lördagsarbete sysselsatt pastorsadjunkt en gång
af prestdottern ofredades: »ack, herr magister! jag
undrar, huru det ser ut der bortom stjernorna!» - Utan
tvifvel förefinnes en stor skilnad mellan de intryck,
som tanken på »de bebodda verldarna» väcker hos olika
menniskor, ty hvar och en har ju, sorn man säger,
sin verldsåsigt och tänker dervid företrädesvis på
Skaparens, oändliga allmakt och majestät, en annan
på naturens omätliga ornvexling och rikedom, medan en
tredje kanske nöjer sig med en betraktelse ungefär som
den garnla (om vi rätt minnas, af Andersen omtalade)
hofdamens, hvilken, gripen af ämnets höghet, sålunda
gaf sitt bäfvande hjerta luft: »Örn alla dessa verldar
äro bebodda, hvilken oändlig mängd af konungariken
och hof! Menniskotanken svindlar». - Men huru olika
än uppfattningen må arta sig, så är dock sjelfva
hufvud-tanken till den grad enhälligt omfattad,
att man nästan skulle kunna såsom bevis åberopa sig
på »consensus ornnium populo-rum». Då likväl detta
bevis ej plägar vara synnerligen högt värderadt,
är det lätt begripligt, att alla den nämnda åsigteris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
