- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
116

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Idun, utg. af C. J. Backman. - Bondeliv af A. Nielsen. Öfvers. - Fideikommissariens frieri af förf. till "Anteckningar ur min dagbok". - Magdeburgs hämnare af Bias. Af P. A. G.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

verkligen gäller lif eller död. Likvisst känna vi oss
temligen trygga, dels emedan han fått en förträfflig
ung hushållerska, som sköter honom »med större
ömhet, omsorg och tålamod än någon diakonissa eller
barmhertighetssyster i hela vida verlden», dels emedan
på titelbladet utlofvas ett frieri, som ej skulle
komma att bli af, ifall fideikommissarien lade sig att
dö redan i början af boken. »Den olärda Edla» lyckas
omdana hans hela tanke- och lefnadssätt; hon och
ingen annan blir också derför till slut hans utkorade
brud, den förnäma slägten till mycken förargelse. Vi
misskänna ingalunda förf:s goda afsigt med skildringen
af denna händelse. Men ej ens den ädlaste afsigt kan
förläna oss diktens och inspirationens vingar. Det
hjelper icke, att »språket» är oklanderligt, det
hjelpte icke ens, om detsamma hade lyftning, hvilket
nu ej är fallet. Poesien måste ligga djupare. Kunde
någon enda ung man af fideikommissarians art vid
läsningen af berättelsen känna igen sig sjelf, blifva
gripen och med hjelten omskapas af denna Edla, då
skulle vi tro på författaren och tillerkänna honom
den öfver-tygande styrka i skildringen, som vi nu
för vår del ej lyckats upptäcka.

Magdeburgs hämnare kommer med sina hurtiga minnen
från vårt lands »stora» tidehvarf såsom en frisk
fläkt bland dessa handlingsfattiga skildringar af en
handlingsfattig nutid. Yi påstå ej, att författaren
ännu visat några drag af snille i egentlig mening,
men han har tillräcklig fantasi för att teckna rent
objektivt, och han är tillräckligt varm for att ej
glömma, att det är just hjertedragen, de onda såväl
som de goda, hvilka vi framför allt vilja se hos
diktens hjeltar, huru aflägse de än må ligga från
oss i tiden. Dock bör förf. sträfva efter större
konstnärlighet i att låta sina hjeltar sjelfva och
mera dramatiskt framträda. Äfvenså bör han undvika
allt för stor disproportion mellan de särskilda
partierna. Sålunda är skildringen af slaget vid
Leipzig här jemförelsevis för bred. Imellertid
är språket okonstladt och lämpadt efter saken,
tidskostymen är trogen, och allt lofvar för framtiden
en god författare. P. A. G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free