Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ännu en gång: antika versformer i modern poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
( Ännu en gång: Antika versformer i modern poesi.
Den förklaring, som i förra häftet afgafs i denna sak,
har icke funnit nåd inför insändaren i Aftonbladet,
som uppmanade oss att lemna den, alldenstund han i
N:o 68 af samma tidning ånyo uppträdt med en protest,
som påkallar svar. Hr X. har, på samma gång han
ger oss rätt i sak, (nemligen att, i jemförelse med
Horatius, en bestämd skil-nad och, enligt vår tanke,
en brist visar sig i den svenska behandlingen af
de sapphiska och alkaiska versformerna,) derjemte
förbittrats öfver, att vi vågat framställa Plåten
såsom mönster i behandlingen inom modern poesi af
de nämnda versarterna. Utan att anse oss derför
vara förtjenta af förebråelsen för ^tyskeri*,
emedan man väl får erkänna, att tyskarne i ett och
annat varit våra läromästare och företrädesvis i den
rätta uppfattningen af antiken, skulle vi’dock med
stort nöje, om vi dermed kunnat tjena hr X., hafva i
stället såsom mönster framställt en dansk eller någon
skald af hvilken annan modern nationalitet som helst,
i fall vi blott egde tillgång till någon sådan, men
detta är icke fallet. Ett faktum är, att de svenska
imitationerna efter antiken vilja följa dess form,
men göra det ej, ehuru vi äro öfvertygade, att de
kunna det. En bestämd öfvertygelse i denna väg har
anmälaren en gång velat uttala, icke för att mästra
de store, ty de ega andra förtjenster, som öfverskyla
formfelen, utan för den skara, som kallas ^imitatorum
pecus*, hvilken anser det vara en småsak att behandla
dessa former, som dock äro fullt så konstfulla som
sonetten och likartade moderna versarter. Det är på
tid att inskärpa den läran, att poesien är en konst,
har en teknik, som fordrar handlag, öfning och insigt,
som ej är pedantisk och småaktig i sina fordringar,
utan ligger i sakens egen natur, och som skall
tvinga hvar och en klapare att låta bli de former,
som han ej kan bemästra. Vare det långt ifrån oss att
anse hr v. Krsemer tillhöra dessas antal: vår anmälan
visade, att vi uppskatta honom såsom en af dem, hvilka
bebåda ett nytt skifte inom vår vitterhet genom sin
oförvillade blick på lifvet och sitt redliga allvar
i uppfattningen af poesiens betydelse och förhållande
till verkligheten. Men just derför, och äfven emedan
vi trodde oss veta , att han ej på måfå, utan efter
afsigtliga formstudier skridit till imitationen af de
antika versarterna, yttrade vi någon förundran öfver,
att han ej märkt bristen i den svenska behandlingen
just af de former, hvilka han företrädesvis gjorde
till sina. Så vidt vi veta, är A. v. Plåten den ende,
som lyckats genomföra en äkta antik odeform i modern
poesi, och vi hafva angifvit, hvari vi anse detta
bestå. Men nu kommer hr X med den svåra beskyllningen,
att vi lemnat ^uppgifter, som ej hålla streck*. Vi
kunna ej annat än till sin upphofsman återkasta den
frågan: «har hr X. verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
