- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
128

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ännu en gång: antika versformer i modern poesi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

ligen med uppmärksamhet läst Plåtens arbeten?* Efter
att ha gifvit oss rätt i afseende på den sapphiska
versarten hos Plåten, som alltid är menad i sträng
form, framkastar han det påståendet, att skalden ej
lyckats i sin afsigt, emedan han vacklar i afseende
på enstafviga småord. Hr X. borde dock ha vetat,
att just dessa äro den moderna metrikens stötestenar,
men att, äfven om de användas korta, dock ingenting
hindrar deras förlängning, när de få tonen, hvilken
för modern poesi är den enda bestämmande lagen. Hvad
sedan den alkaiska versen beträffar, har det af
hr X. kursiverade uttrycket utan ett enda undantag
genom förbiseende vid korrekturläsningen kommit att
stå två rader för långt ned, emedan det bör sättas i
förbindelse med Men sapphiska versformen*, hvilket vi
härmed rätta. Det är, tyvärr, denna förseelse af oss,
som gifvit honom vapen i hand och en sådan skärpa åt
hans ton. Men för belysande af hr X:s eget sätt att
citera och bevisa, vilja vi meddela den uppgiften,
att af Plåtens 39 oden 11 äro skrifna i alkaisk form,
och bland dessa skall en opartisk granskare finna den
mest påtagliga skilnad i behandlingen af de 8 sista
(från och med 14) och de trenne första (l, 2 och 6);
medan de förra (från 1830 och derefter) vittna om
skaldens ^oryggliga säkerhet* i att gifva vigt och
kraft åt formen just på det sätt, som vi förra gängen
angåfvo, är deremot den första *An König Ludwig*
(från år 1825) skrifven i den mera fria formen och
likaså n:o 2 ^Florenz*, då deremot n:o 6 <<cAcqua
Paolina* står pä öfvergång till den strängare form,
som fått sitt klara uttryck i den herrliga sången
till Göthe. Nåväl, vi ha ansett oss böra och kunna
karakterisera Plåten efter hans senare, mognare och
flertaligare produkter: hr X. deremot, har tillåtit
sig såsom bevis för sin sak och för vår opålitlighet
att citera de tre första stroferna af Plåtens första
ode. Är detta rent spel, och har hr X. verkligen
<<cmed uppmärksamhet läst Plåtens arbeten*? - Vi
öfverlemna åt våra läsare att pröfva riktigheten af
ofvan gifna uppgifter, hvarvid vi hålla på vår åsigt
om Plåtens bestämda intention i de nämnda 8 sångerna,
i hvilka den medvetna afsigten är klar. Hr X. utbrott
mot Men store Plåten* få stå för hans egen räkning:
de bevisa blott, att han ej känner skalden och hans
betydelse för Tysklands vitterhet. Likaså må han taga
på sitt eget ansvar den smakfulla förändringen af
B. E. Malmströms anförda strof: den bevisar åter,
att han ej har en fullt klar insigt i poesiens
väsende och formens förhållande till innehållet,
ty hade han den, då borde han veta, att ett nytt
band, en ny nödvändighet för det yttre framträdandet
upp-fylles icke med en så klumpig tumning, som hr
X. tillåtit sig, utan hos en verklig konstnär ger
ett sådant plus af tryck nödvändigt en annan form på
tanken sjelf, hvarvid ofta nog skönheter kunna eller
kunnat framkomma, om hvilka hvarken hr X. eller vi
ega någon aning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free