Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk literatur: Niklas Tengberg: Några anmärkningar om Frihetstiden. Af. C. A-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
makten såsom sin skiljedomare, huru frågans lösning
under Carl X på billighetens väg undarisköts genom
nya krig, huru jäsningen växte med uppskofvet,
till dess den oblidkeliga efterräkningens dag bröt
in under Carl XI. Ur denna allmänt erkända rätt hos
konungamakten att slita ståndens tvist och ur den
ofta så godt som enväldiga makt, hvilken konungarne de
facto utöfvat, under det lagens otydliga bud lemnade
gränserna obestämda, anser sig författaren kunna
draga den slutsats, att »envåldsförklaringen var den
mognade frukten af hela periodens utveckling; den kan
anses sAsom den efter hand allt tydligare af-gifna
bekräftelsen på förhållanden, som redan funnos till.»
(s. 12).
Vi skulle gerna instämma i slutsatsen, om författaren
dermed endast velat uttala, att de under XVILe seklet
framträdande missförhållandena, såsom aristokratiens
ingrepp i konungamakten och öfvergrepp gent emot de
andra stånden, den oläkliga söndringen mellan stånden
i anledning af kronogodsfrågan, som i botten var
en fråga om ofrälsets vara eller icke vara m. m.,
slutligen med nödvändighet förde till 1680 års
hvälfning, men författaren menar ej så. I hans ögon är
Carl XLs envälde icke någon statshvälfning, hvilket
man kan se redan derutaf, att han kallar det en allt
tydligare afgifven bekräftelse på förhållanden, som
redan funnos till, något som ännu bättre synes af det
omdöme han fäller derom längre ned (s. 34), att det
föga a f ve k från Sveriges häfdvunna styrelsesätt,
och derpå kunna vi icke gå in. Att tidsförhållandena
förde till enväldet, deri hafva vi instämt., men
lika litet som vi skulle kunna gå in på, att franska
revolutioneu icke var en statshvälfning, ehuru deri
för visso var den mognade frukten af föregående
tiders utveckling, eller, för att gå till vår egen
historia, att Gustaf 111:3 s. k. revolution icke
var en hvälfning, som i flere afseenden bröt med det
framfarna, - lika litet kunna vi gå in på att detta
icke skulle gälla om Carl XLs envälde.
Om man ensamt fäster sig vid konungamakten, så finner
man visserligen, som vi sett, att i stora konungars
hand den blef nästan utan gräns, och att lagens ord ej
voro tydligare, än att de kunde tolkas till enväldets
fördel, men der finnas andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
