Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk literatur: Niklas Tengberg: Några anmärkningar om Frihetstiden. Af. C. A-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Författaren har sjelf sagt, att Carl XII heldre ville
gå under i en förtviflad kamp än erkänna, att hans
strid varit förgäfves, och att Sveriges herrskaretid
var ute, och deri ligger domen uttalad. Han gick
heldre under och drog fosterlandet med sig i
fallet, än han för detsamma ville offra sin egen
stolthet. Undergången blef visserligen storartad,
men vi fråga, om den icke var för dyrköpt. För vår
del kunna vi tänka oss, att Sverige skulle kunnat
med ära nedstiga från den ställning, som icke längre
kunde bibehållas, utan att derför fallet behöft vara
så förfärligt, utan att det kostat oss halfva vårt
område, 20 års blodiga ansträngningar och förlusten
af vår tro på konungamaktens vilja och rättighet att
föra folket framåt. Detta sista var icke den minsta
förlusten, och den går som en röd tråd genom den
starka hvälfning, under hvilken det nya statsskicket
grund-lägges, och hvad är väl förlusten af folk och
penningar mot förlusten af tron på det, som bör vara
ett folk heligt?
Som läsaren sett, höra vi icke till kretsen af Carl
XILs oinskränkte beundrare. Hans förtjenster såsom
regent och statsman synas oss ganska omtvistade, och
hvad angår de stora idéer till den inre styrelsens
omgestaltning, hvilka man i senare tider så starkt
hänvisat på, vittna de väl om hans skarpa förstånd
och stora insigter, men dels var tidsmedvetandet
ännu icke moget för dem, dels utgingo de från den
upplysta despotismens hufvudgrundsats, som vi icke
kunna gilla, nemligen att ändamålet helgar medlen,
och här var ändamålet dessutom i de flesta fall intet
annat än att så mycket som möjligt samla alla krafter
i konungens hand i och för kriget. Det är väl sannt,
att då det gäller fosterlandets vara eller icke vara,
vika alla enskilda intressen för det allmänna, men
ett sådant tillstånd måste vara öfvergående. Men Carl
XILs regering gjorde krigstillståndet beständigt,
och, hvad värre var, han satte dervid sin rätt i
statens ställe. - Men med allt detta är och blir
Carl XILs namn för hvarje svensk så stort och kärt,
ty det innebär för oss icke blott fullheten af den
krigarära, som sprider sin glans öfver vår historia,
utan de ännu större dygderna, gudsfruktan, kärlek
till rättvisan och ståndaktighet i motgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
