Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk literatur: Niklas Tengberg: Några anmärkningar om Frihetstiden. Af. C. A-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
rätt att komma med dylika anspråk, så
uttalades sådana till och med 1680 *). Och ej låg
väl faran af 1719 års stadgande så mycket deruti,
att rådet omröstade med konungen, som icke mera
deruti, att, när rådet blef verkligt regerande,
det icke i likhet med hvarje annan regering fick en
själfständig ställning gerit emot representationen.
Eri rådsregering kan lika väl som en
monarkisk vara stark, om den eger makten, isynnerhet
om den eger sin rot i tänkesättet och bestående
historiska förhållanden. Tyvärr saknades nu alla
förutsättningar. Äfven i ett annat hänseende
har frihetstiden sitt motstycke i det förflutna,
och detta är i den yttre politiken. Subsidier äro
redan på 1600-talet lösen för Sveriges politik,
och svenska statsmännen kände redan då konsten att
köpslå om sitt votura med främmande makter. Man
ville redan då skrämma sig till stora fördelar
genom att lägga handen på svärdsfästet; man talade
stort, men handlade litet. Första följden
var ett sjunkande anseende och genom rustningar
förstörda finanser. Den nästa blef eri af de
mörkaste fläckarne på Sveriges vapenära, och
det krig, hvari Magnus Gabriel de la Gardie och
franska partiet då invecklade Sverige, var ett
krig sådant, som Hattarne skulle gjort det, säger
Geijer. Författarens teckning af frihetstiden är
hållen i lifliga drag. Först få vi en kort öfversigt
af sjelfva författningen, hvars hörnsten var och
blef läran om ständernas suveränitet. Man hade nu
blott fått många herrar i stället för en.
Redan nu höja sig dock starka röster bland de ofrälse
stånden, isynnerhet allmogen, för bibehållandet
af konungens inflytande på regeringen, en fordran,
som icke minst fick sin näring i det ståndssplit,
som verkade så starkt på frihetstidens
första riksdagar. Försöket förde blott till
motsatt resultat, och maktens sötma förde snart
äfven dess ofrälse innehafvare på andra tankar.
Genom 1723 års riksdagsordning utbildades de former,
som sednn gått igen i hela vår ståndsutveckling **).
Vi få härpå en kort öfver-
*) Se Schönberg. III. s. 24.
**) Vi vilja här påpeka, hurusom författarens
framställning på sidan 50 tyckes häntyda på, att
under frihetetstiden bcvillningcn bestämdes af
riksdagen i sin helhet, då likväl förhållandet är,
att, om ock till formen Svensk Liter.-Tidskrift.
H. III. 1868. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
