- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
146

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk literatur: Niklas Tengberg: Några anmärkningar om Frihetstiden. Af. C. A-t.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

sigt af partipolitikens utveckling och Hattpartiets
bildning. Detta senares samband med den börjande
apoteoseringen af Carl XII ger författaren tillfälle
till en liten utflykt på literaturens område,
der han dock ensamt berör skaldekonsten, hvarpå vi
åter föras in i partistriden. Hattarnes seger och
1741-43 års sorgliga krig äro hufvuddragen i den
mörka täflan. Terrorismen mot oliktänkande, den
olycksbringande sekretessen (använd af riksdagen
både uppåt och nedåt, mot regering och folk, snart
af sekreta utskottet vänd mot riksdagen sjelf)
och svagheten i det yttre genom bristande enhet i
rådslag och handling framträda såsom riksdagsväldets
mognade frukter.

Partiväsendets hvirflar upprörde ej blott det
offentliga lifvet, utan hemsökte snart alla
områden, äfven dem, som derför bort vara mest
fredlysta. Sorgligast framträder inflytelsen i fråga
om svenska arméen, som hittills så väl uppburit
våra stora minnen och hållit dern fria från vanärans
fläck. Redan återtåget från Norge efter Carl XILs död
var ett förspel till hvad som i större skala skulle
ske under de ryska och pomerska krigen. Huru var också
»någon disciplin möjlig under en författning, som bjöd
generalen att vinnlägga sig om fänrikens understöd för
sitt parti vid riksdagen och gaf fänriken tillfälle
att på rid-darhuset taga hämd för hvarje hårdt ord
af generalen» (s. 72). Arméen var ej annat än en
riksdag i fält. Dock gäller detta blott om befälet,
ty den simpla soldaten stred och blödde som alltid,
utan att knota och utan att förtvifla.

beslutet är ett, det likväl var hvarje stånd
särskildt, som bestämde och fördelade sin bevillning,
ty detta hörde till deras dyrbara privilegier. Se
Hydin, Om svenska folkets beskattningsrätt s. 56. -
I samband härmed vilja vi påpeka en annan otydlighet,
till hvilken författaren s. 20 gör sig skyldig,
då han säger, att adeln under Christinas förmyndare
lyckades befria sig frän utomordentliga gärder. Det
är visserligen sannt, att 1644 den blef fri från
de särskildt så kallade gärder bjelper och besvär,
som dittills uppkommit särdeles under Gustaf Adolf
och redan voro så godt som ordinarie1 skatter, men då
mången torde missförstå uttrycket, vilja vi erinra,
att. från utskrifningar eller nya kontributioner
fingo do visserligen ej någon frihet för framtiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/littid68/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free