Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska bibelöfversättningsarbetet. I o. II. Af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
der öfvergången är omärklig, kan ingen begära, att
en ny afdelning skall utmärkas, men är öfvergången
nära omärklig, så förutsätter väl detta, att vi,
deri stora massan, som icke äro så klyftige exegeter,
omöjligen kunna finna honom, rnen att han funnits af
dem, som stå på den vetenskapliga bibeltolkningens
höjder. Ar det då för mycket begärdt, att de dela
med sig af sin visdom åt oss? Men det gifves väl
ock många andra fall, der öfvergången alldeles icke
är föremål för olika tankar ibland de lärde. Vid
åtminstone dessa ställen hade man väl kunnat räcka
den famlande mängden en välvillig hjel-pande hand.
Vi förstå för öfrigt icke, huru denna skuggrädsla for
af-delningars utmärkande kan stå till sammans med
det i fri ga försvaret för det vedertagna sättet
att utmärka versindelningen; ty länge behöfver
man i sanning ej söka för att finna verser, hvilka
till innehållet så sammanhänga med hvar andra, att
»öfvergången blifver nära omärklig», då nämligen
denna ofta infaller icke blott midt i en mening,
utan till och med midt i en sats, såsom af de
ofvan anförda exemplen nogsamt synes. A ena sidan
drager kommissionen icke i betänkande att vandra
i Stephani och Bezas fotspor och att omhulda denna
versindel-nirig, som väl egentligen var afsedd att
lätta hänvisningar, och som har så väsentliga fel och
är så hinderlig för innehållets uppfattning; ja att så
ömt vårda henne, att hvarje vers måste stå för sig. A
andra sidan åter studsar samma kommission till baka
för tanken att följa Luther på hans väg och behålla
hans styckesindelning, som är så egnad att främja en
rätt uppfattning; och så stor är här hennes rädsla för
svårigheterna att finna de rätta övergångsställena,
att hon ej vågar ens antyda de större afdelriingar,
i hvilka han och med honom rnånge andre tänkt sig
texten böra fördelas.
Kommissionen har ansett »kapitelindelningen och de
vid hvarje kapitel förekommande innehållsuppgifterna
härutinnan göra till fyllest.» Men detta kan
så mycket mindre vara fallet, som dessa hennes
innehållsuppgifter i allmänhet äro ytterst kortfattade
och mången gång rent af ofullständiga, ja stundom
äfven så otydliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
