Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska bibelöfversättningsarbetet. I o. II. Af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
righeter för henne möta att i de apostoliska brefven
antyda på hvilka ställen nya afdelningar böra anses
taga sin början. I fråga om de historiska böckerna
har hon deremot, såsom ofvan sades, förklarat sig med
särskild större art af begynnelsebokstaf hafva utmärkt
de i dem framställda historiska tilldragelserna. Man
finner också, att hon i alla evangelierna sökt ställa
sig denna regel till efterrättelse. Likaså i de femton
första kapitlen af Apostlagärningarna, men dermed
är det också slut. Från och med Apostlagerningarnas
sextonde kapitel synas icke vidare några spor af dessa
större begynnelsebokstäver. Äro då de tretton sista
kapitlen i sagda bok mindre historiska än de femton
första? Vi hafva ej varit i stånd att se, hvarföre
just det femtonde kapitlet skulle utmärka gränsen. Man
undersöke exempelvis det adertoncle kapitlet och
pröfve, huru vida icke i detta nya afdelningar hade
kunnat och bort göras vid sjunde, tolfte, adertonde
och tjugonde fjärde verserna. Och så i flere af
de andra kapitlen. Det är väl knappast möjligt,
att det kari hafva skett genom ett förbiseende,
så mycket mindre, som förhållandet är alldeles det
samma i öfversättningen af 1853, som i den af 1861,
och man under åtta år väl borde hafva haft tid att
rätta ett så i ögonen fallande misstag. Men hvilka
kunna de hemlighetsfulla orsakerna vara?
Sammanfatta vi nu de slutsatser, till hvilka denna
undersökning ledt, så blifva dessa hufvudsakligen
följande.
I fråga om versindelningen i Nya testamentet sågo vi:
att hon är en i medlet af sextonde århundradet
införd nyhet,
afsedd att lätta lärda hänvisningar; att hon hvilar på
temligen lös grund; att hon är högst godtyckligt
genomförd samt mången gång i
strid emot innehållet.
Hvad vidare angår det nu vanligaste sättet för denna
vers-indelniugs utmärkande, eller att hvarje så kallad
vers ställes för sig såsom utgörande ett särskildt
stycke, funno vi:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
