Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska bibelöfversättningsarbetet. I o. II. Af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
att det helt och hållet strider emot vårt språks
lynne och i sjelfva verket är onaturligt och orimligt;
att det, om det ock till sin grundsats hade kunnat
försvaras, dock vore domfäldt derigenom, att sjelfva
indelningen är behäftad med väsentliga brister,
hvilka genom ett annat be-teckningssätt kunnat göras
något så när oskadliga, men genom detta sista blifva
i högsta måtto vilseledande.
Om textens fördelning efter innehållet i större
eller mindre
fortlöpande stycken hafva vi deremot funnit:
att hon är den enda naturliga anordningen;
att hon är en äldre form;
att hon är använd af Luther;
att hon är tillämpad i Laurentii Petri
bibelöfversättning och äfven i flere
förbättringsförsök, hvilka han vid den samma sedermera
gjorde;
att hon är* bibehållen i Gustaf II Adolfs äfvensom
i Kristinas kyrkobibel;
att hon, efter att genom utländsk inflytelse
hafva blifvit undanträngd, å nyo upptogs af
bibelkommissionen i dennas första proföfversättning,
den af 1780;
att hon af kommissionen ännu 1816 i den då utgifna
nya prof-öfversättningen ansågs såsom riktig;
att hon förefinnes i flere af våra dagars bibelverk,
framför allt i Tischendorfs talrika samt allmänt
och högt skattade upplagor af den grekiska och
tyska texten.
Fråga vi oss ändtligen, hvilken slutsats vi hafva
kommit till i afseende på bibelkommissionens åtgärder
i denna sak, må vi ärligt uttala den öfvertygelsen,
att kommissionen i sina sista proföfversättningar
egnat allt för ringa uppmärksamhet åt denna fråga
och behandlat henne med nog lätt hand, för att vi nu
icke må gifva efter för frestelsen att begagna ett
ännu starkare uttryck. I motiveringen säges det med
uttryckliga ord, att «såsom en blott yttre form kan
det väl i sig sjelf anses mera likgiltigt", och hela
förfarandet vitnar ty värr, att denna uppfattning
gjort sig gällande. Men vi måste på det lifligaste
mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
