Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resultaterna af de svenska expeditionerna till Spetsbergen. Af -e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
öfver det oerhörda slagtande, som här i forna dagar
egt rum; endast vid Holländarnes etablissement,
Smeereriberg, kunde man under Spetsbergsfångstens
blomstringsdagar stundom samtidigt skåda 2 å 300
fartyg med öfver 12000 mans besättning, alla sökande
och oftast finnande riklig förtjenst genom blodiga
förföljelser mot hafvets innevånare. Under omkring
100 år (1669 till 1778, hvaraf dock åtskilliga voro
krigsår, då inga fångstfartyg utrustades) hitsändes
ensamt af Holländarne 14,167 fartyg, hvilka förutom
hvalrossar och andra skäldjur hemförde 57590 hvalar
*). Holländarne voro dock ej de ende, som drefvo
denna handtering, utan engelsmän, ryssar, tyskar
(företrädesvis hamburgare), danskar, fransmän,
spaniorer kämpade ined hvarandra, ofta med svärd
och musköt, om det feta bytet. Resultatet af detta
forcerade slagtande är äfven alltför tydligt: under
alla tre svenska expeditionerna visade sig blott ett
enda exemplar af den hvalart, Grörilands-hvalen,
på hvilken nämnda fångst hufvudsakligen var
baserad. Turen är nu kommen till andra djurarter. I
våra dagar är det hufvudsakligen hvalrossen, som
är föremål för de blodiga förföljelserna, och år
från år förminskas äfven hans antal, hvarjemte han
tvingas att taga siri till-flygt till allt nordligare
trakter. Detta torde äfven förefalla mindre underligt,
då vi t. ex. läsa, huru deltagarne i 1861 års färd
på den låga sandön Moffen trodde sig på afstånd se
ett kalkberg, hvilket dock vid närmare beskådande
befanns vara icke annat än tusentals på hvarandra
hopade hvalross-skelett. Äfven bland foglarne *’)
finna vi ytterst få, som ega tillhåll
*) Naturligtvis tages härvid ej i betraktande de
säkerligen ej få, som genom skeppens förlisning
gingo förlorade, hvarjemte säkerligen en mängd
dogo af tillfogade sår, ehuru de ej föllo i sina
förfoljares händer.
**) Bland de många intressanta iakttagelserna rörande
foglarnes lefnadssätt m. m. kunna vi ej underlåta
att anföra den märkvärdiga instinkt - eller måhända
reflexionsförmåga - som ejdergåsen här visar, i det
deri till skydd för fjällräfven endast häckar på
holmar och blott på sådana, som det året ej genom
drif-is äro förenade med fastlandet. Bildar isen
ett annat år en brygga deremellan, skyr hon samma
holmar, på hvilka hon förut trifdes. Sannerligen mera
förstånd, än man kunnat vänta af en gås I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
