Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Populära anteckningar i allmän Statsrätt af en folkets vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
menskliga intressen, utan att i denna höjningsprocess
låta den individuella friheten gå under. Ty hvad äro
individerna inför ett samfund, som har till ändamål
att befordra »alla intressen»? Medel för att nå
detta ändamål. Man ser också af åtskilliga andra
tecken, att förf. icke rätt uppfattat den omätliga
vigten af den fråga, som här framställes. Så har
han till exempel fått en alldeles skef föreställning
om innehållet af de skrifter, hvilka han (i en not
sidan 57) har citerat, och som just äro exponenter
af den statsrättsliga skola, hvilken i Tyskland
genom Humboldt och Eötvö’s, i England genom Mill, i
Frankrike genom Tocqueville och Laboulaye gjort frågan
om statens ändamål och statsmaktens verksamhet till
sitt problem, ehuru de visserligen icke kunna sägas
hafva löst detsamma. Förf. tror, att det i dessa
skrifter egentligen är frågan endast om individens
personliga och sedliga frihet gentemot den suveräna
herrskaren ellet det suveräna folket, och bevisar
sig deri-genom icke ens hafva förstått den första af
dessa skrifter, hvari de öfriga finnes citerade. Ty
Laboulayes 1’Etat etseslimites talar visserligen
något om statens makt i förhållande till individens
personliga frihet, men dess allravigtigaste fråga
är den: om statens befogenhet och förmåga att sjelf
vara en uppfostringsanstalt, att sjelf befordra alla
intressen och leda alla menskliga sträfvanden. Det
spörjsmålet har särskildt i Frankrike en öfvervägande
praktisk vigt, men måste naturligtvis hänvisa på
en theoretisk undersökning. Oss synes det åter,
som om en sådan aldrig skall kunna leda till ett
tillfredsställande resultat utan strängt fasthållande
af statens egenskap att vara rättssamfundet. Detta
positiva ändamål: att förverkliga rätten, kan då
möjligen i en verld, som är full af hinder för detta
förnuftiga ändamåls vinnande, finnas medföra och
framtvinga en annan, den af vår förf. s. k. positiva
eller uppfostrande verksamheten från statens sida,
såvida nemligen der-förutan det högsta ändamålet
icke står att vinna. Men för denna verksamhet finge
man genom en sådan uppfattning ett visst mått
och en tydlig slutpunkt i det högsta ändamålet:
rättens förverkligande, och man vunne sålunda för
statsvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
