Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Literärhistoriska skrifter: Bidrag till det Carolinska tidehvarfvets literatur. Utgifna af M. Weibull och F. Branne. - Samlade vitterhetsarbeten utgifna af P. Hanselli. - Den Finsk-Svenska Litteraturens utveckling från utgången af det Gustavianska tidehvarfvet till Runebergs första uppträdande. Fem föreläsningar af G. Lagus. - Studier rörande reformerna inom Frankrikes vitterhet under sextonde och nittonde seklen. Af C. D. af Wirsen. - I hvad mon liknar Kungarne på Salamis en antik tragedi? Af H. Solander. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
moderlandet, ehuru väl man måste tillstå, dels att
materialet är föga rikhaltigt och intressant i och
för sig, dels ock att behandlingen är i åtskilliga
delar allt för flyktig och föga djupgående. Dessutom
afslutas framställningen just vid den punkt,
då läsarens intresse är väckt och hans längtan
efter att komma till något verkligt stort efter de
många små försöken är som starkast. Dock må man
respektera författarens skäl att icke gifva sig
in på den nyare tiden, hade han blott förmått att
gestalta den föregående framställningen så, att man
fullt anade, äfven utan kännedom om Euneberg, det
vackra perspektiv, hvartill den torftiga förgrunden
här tecknas. I denna förgrund göra vi imellertid en
hastig bekantskap med en sådan man som Porthan samt
få en blick på nyromantikens förgrening till Finland,
för hvilket man bör vara författaren tacksam.
I förbigående skulle vi vilja göra några smärre
anmärkningar i sak och t. ex. spörja den ärade
författaren, hvad han menar med det uttrycket å
sid. 29, att poesien är »tankens omedelbaraste
yttring», eller med hvad rätt han anser, att
svenska vitterheten under Gustaf IILs tidehvarf just
»firade sina största triumfer», eller hvadan han
fått namnet »Dafnis» vid sidan af »Cloe» såsom namn
på en herdinna, då likväl Dafnis är ett manligt namn,
inom literaturens historia särskildt bekant genom den
alexandrinska herdenovellen af Longus, Daphnis och
Chloe, som utgjorde förebilden till renaissancens
alla berömda herdenoveller inom Italien, Spanien,
Frankrike och England. En reminiscens häraf kan
möjligen hafva föranledt misstaget. Detta är dock en
småsak, som ingen större betydelse eger. Men hvad vi
nu lika litet som förra gången kunna undertrycka, är
den vanvård om svenska språket, hvilken så obehagligt
genomgår arbetet. Hvarför begagna vårt mål. om det ej
användes efter sin egen natur och sina egna lagar? Se
t. ex. sådana uttryck som dessa: å sid. 8: »hvilken
han dock hoppades att af sig sjelf skulle försvinna»;
sid. 12: »kons. ekkles. (!) i Åbo utfärdade ett
cirkulär till presterskapet, hvari dessa uppmanas»;
sid. 26: »enda från kl. |-6», hvilket ej är tryckfel,
eftersom samma stafning återkommer å sidd. 95 och 122;
sid. 28: »Por-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
