Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Grefve de Camors. Roman af Octave Feuillet. Öfvers. af C. J. Backman. Af W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
annorstädes, till sin fördel inkonseqvent, och
handlingen öfver-ensstämmer ej alltid med det egna
åskådningssättet. Men inom de högre kretsarna gynnar
sysslolösheten immoraliteten, och om man ej hängifver
sig åt onda handlingar, så är man dock principlös,
samt derför mera blottställd. Lifvets beqvämlighet
och lifvets njutningar äro hvad man eftersträfvar,
och af dessa senare de mest berusande, dem, som
mest anslå ett domnadt sinne, ej företrädesvis de
rent siriliga, helst dem, i hvilka det sensuela är
angenämt förstucket. Lägg nu till sådana tendenser
den höga intelligens, som oftast utmärker pansaren,
och man skall förstå, huru sådana naturer som Camors,
ja, huru sådana som markisinnan äro möjliga. Det är
föröfrigt vanligt, att man i hvirfveln af högre eller
lägre tidsfördrif ej gör sig så noga reda för sitt
«sätt att se verldeti»; man vet ej af, att man är
materialist, man bevistar (helst om man hör till det
svagare könet) messan m. m.; men sjelfva riktningen är
dock äfven här materialistisk. Men de finnas äfven,
hvilka med en viss grad af klarhet skapa sig ett
system i dylik ande, en filosofi för lifvet, och vi
skola i förevarande roman genast göra bekantskap ined
en sådan person.
Det bref, hvilket grefve Louis de Camors’
fader skrifver till sin son, och i hvilket han
testamenterar honom sina lifs-åsigter, är att
betrakta som en inledning, ett förspel af sentenser,
ett slags ouverture till den handling, som snart
skall utveckla sig för våra ögon. Allt det följande
skall hänvisa till detta bref och i det få sin
förklaring, och den Nemesis, som drabbar den unge
Camors i hans tillämpning af fadrens teorier,
skall ej hvila förr, än dessa läror blifvit i
deras helhet och på ett skräckfullt sätt praktiskt
vederlagda. Det är ej här stället att analysera
den framställda verldsbetraktelsen, att upplösa den
sofistiska väfnaden. Dess inkonseqvenser äro tydliga:
antagandet af, att menniskan är fri, synes ej stå
väl tillsaramans med den så vältaligt proklamerade
materialismen; föröfrigt finnes der utom andra felslut
äfven ett, hvilket Louis de Camors skall ana och sist
i handling undanrödja, nemligen det om hedern. En
materialist, menar brefskrifvaren, kan, om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
