Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Grefve de Camors. Roman af Octave Feuillet. Öfvers. af C. J. Backman. Af W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
i sitt lif följer sina åsigter, ej vara hvad man
kallar dygdig, men han kan vara en man af heder. Det
kan dock ifrågasättas, om ej, då man utgår från de
materialistiska principer, som i nu behandlade bref
framställts, hedern - om hvilkens definition man
dessutom sväfvar i villrådighet - måste betraktas
såsom någonting fullt ut lika konventionelt som alla
de andra »naturliga träldomsok, instinkter, lidelser,
sympatier», hvilka utgöra fjettrar på menniskans
frihet och kraft. - Det är egoismen, afsöndringen,
som predikas; det organiska förhållandet till familj
och stat upplöses, och den sinligt bestämda menniskan
isolerar sig från de högre enheter, i hvilka hon
ingått. Härmed är nu bellum omniura in t er omnes
gif-vet, och den starkare får, såsom Camors snart
skall inse, rätt mot den svagare. Det är förmodligen
ej utan, att grefve Camors d. ä. i hemlighet gläder
sig åt, att så få menniskor hafva mod att tillämpa
den materialism, som «är tidens tro»: det kunde ju
annars hända, att man kunde träffa på en person,
som med samma grad af hänsynslöshet, som man sjelf
innehade, förenade en högre grad af styrka. Dermed
vore man sjelf tillintetgjord, ty man vore den
svagare, och den svagare har ingen rätt. - Som nu
imellertid lyckligtvis så få menniskor hafva detta
erforderliga mod, så gläder sig fadren åt sonens
stora gåfvor, åt hans styrka, och uppmanar honom
att fullt begagna densamma för att förskaffa sig
njutningar, makt och oberoende. Sjelf anser han sig
för sent hafva utbildat dessa åsigter om lifvet och
således för sent hafva kunnat bestämma sig efter dem,
hvarför han, i medvetantande om en förfelad uppgift,
med ett pistolskott slutar sina dagar.
Efter denna framställning, som af högre konstnärliga
skäl blifvit gjord till inledning och fått sin plats
i början af berättelsen, följer nu en rekapitulation
af omständigheter, som föregått, och hvilka måste
vara bekanta, för att läsaren skall kunna göra sig
en föreställning om den unge Camors’ sinnestillstånd
och riktning i det ögonblick, då hans fader dör
och lemnar honom det ödesdigra bref vet i arf. Det
visar sig då att ynglingen med sitt eldfulla lynne,
sin stolthet och sin intelligens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
