- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
318

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Grefve de Camors. Roman af Octave Feuillet. Öfvers. af C. J. Backman. Af W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318

fått en i afseende på utbildningen af det religiösa
och sedliga lifvet i hög grad vanvårdad uppfostran,
medan han deremot i kunskaper genom lyckliga anlag
och energisk flit hunnit längre än de fleste vid
hans ålder. Utan någon fast öfvertygelse, men
kännande behofvet af en sådan, börjar han efter
misslyckade ansträngningar vemodigt misströsta om
dess vinnande, och störtar sig i verldshvimlet,
der han genom sin elegans och sin aristokratiska
hållning gör uppseende. Han roar sig, men med inre
leda vid nöjet, utsväfningarna tillfredsställa honom
knappt för stunden. Det är nu, som han förför sin
barndomsvän Lescandes hustru och, då hon i förtviflan
öfver sitt fall upprepade gånger ångestfullt frågar
honom, om han ej föraktar henne, slutligen säger sitt
förkrossande: Pardieu, för att sedan brista ut i tårar
öfver hennes och sin egen förnedring, tårar, dem han
till sist stillar i en döfvande orgie. Vi se således,
att Camors redan anticipationsvis lefver ett lif, som
något så när öfverensstämmer med fadrens maximer, och
att dessa således ej skola finna hans sinne alldeles
oberedt, när c!e en gång fullt afslöja sig för hans
öga; men han lefver ännu så länge detta lif med oro,
med vankelmod och inre qval. En viss vekhet i lynnet
hindrar ännu det jernhårda fullfölljaridet af dylika
teorier. Men å andra sidan visa just hans ord till
Madame Lescande, att han ej är någon passionerad
yngling, som «med ett i botten godt hjerta» naivt
hängifver sig åt stundens nöje: han har hunnit en
viss mognad i det onda och reflekterar deröfver.

Det afgörande ögonblick är dock ej långt borta, då
Camors skall energiskt antaga de faderliga råden
som ledtråd för lifvet. Grefve Camors d. ä. har
dött. Sonen sitter ensam och dyster; då kommer en
betjent för att anmäla, att M. Lescande, ar kitekt,
önskar få inträde. Lescande omtalar för Camors under
tårar sin hustrus död. Efter ett kort samtal, under
hvilket Lescande erbjudit sina tjenster, är Camors
åter ensam. Sam-vetsqvalen ansätta honom; men i
hast uppgår för honom ett ljus: om det vore sannt,
såsom hans far skref, att menniskan blott är ett rent
materielt resultat af naturkrafter, hvilka slumpvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free