Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Grefve de Camors. Roman af Octave Feuillet. Öfvers. af C. J. Backman. Af W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
ej vara af särdeles farlig art, ty Madarae de
Técle känner ej de verkliga skuggsidorna i Caraors’
karakter. Således, nog är det psykologiskt möjligt,
att hon kunnat så förfara; en annan fråga, hvilken
tyekes sammanblandad med den förra, är, huruvida
hon deruti gör rätt. Denne senare fråga måste med
nej besvaras; det ligger något förmätet i dessa
framtidsplaner, i hvilkas förverkligande hon,
den klarsynta modren, dock ovil-korligen måste se
åtminstone faror för dotterns lycka. Men å andra
sidan ligger det något ganska förklarligt deri,
att hon, då hon ej kunde gifva sig sjelf åt den
ovanlige man, sorn kommit hennes hjerta att klappa
våldsammare än någonsin, fattar den tanken att åt
honom egna det bästa, det ädlaste hon eger. Hon
ådrager sig dock härigenom skuld, och hennes straff
blir förkrossande. Det kommer en tid, då det om henne
skall heta, att »hon förebrådde sig med outsäglig
bitterhet sin dotters olycka»; det kommer en tid, då
hela hennes verk krossas, och då det ännu ej slocknade
minnet af kärleken till Camors skall förtära hennes
sinne. Men med sin själsstorhet skall hon då ännu
kämpa mot olyckan, värna sin dotter och i henne
ingjuta sin ande.
För att nu återkomma till den första afdelningen
af boken och till de landtliga scenerna vid och
i närheten af Reuilly, så kan man ej nog prisa den
sannt och behagligt idylliska tonen i berättelsen, den
lugna, gammaldags värdigheten hos M. des Rameures och
framför allt hela teckningen af Madame de Técle. En
vänlig sommarsol förgyller dessa taflor, der glada
menniskovarelser föra sitt harmoniskt fridfulla lif,
omgifvna af en rik naturs välsignelser. Den gamle
mannen med sina cita-ter ur Yirgilius och sina utfall
mot centralisationen är en förträfflig bild; likaså
hon, den blida qvinnan, för hvilken plig-ten blifvit
en vana, och som gör allt omkring sig delaktigt af den
underbara harmonien i hennes eget inre. Och bredvid
dem uppväxer ett yrt barn, lyckligt i okunnigheten
om sitt öde. Väx i stillhet, väx i frid ännu en tid:
snart skall du blifva qvinna, snart skall svärdet gå
igenom din själ!
Huru Camors betraktade lifvet under denna period, som
föregick hans inträde på den politiska vädjobarian,
derom får man Svensk Liter.-Tidskrift, H. V,
1868, 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
