Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Grefve de Camors. Roman af Octave Feuillet. Öfvers. af C. J. Backman. Af W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
då och då vinkar, hvilka antyda, att hans
materialistiska världsåskådning allt mer och mer
rotfaster sig. Man kan sammanställa det yttrande,
han skämtvis tillåter sig om sina slägtingar, fru
Bacquiére och fru Yan-Cuyp, »att de vore små täcka
djur, som följde sin instinkt», med det omdöme, han
ett ögonblick fäller om de efter arbetet nedtyngda
och uttröttade varelser, som han en gång såg under
sina vandringar, »att det mellan dessa bönder och en
civiliserad person, sådan som han, låge ett större
afstånd än det, som skilde de förre från de oskäliga
djuren». Slutligen må hans uppfattning af Madame de
Técle omnämnas: »han trodde, att fru de Técle var född
så älskvärd som hon var; han beundrade henne såsom
en sällsynt växt, såsom en förtjusande skapelse, i
hvilken naturen till en fulländad harmoni hade förenat
ovanliga fysiska och moraliska egenskaper». Han kände
just ej vördnad för henne; »för att vörda, måste man
tro på bemödandet, på förtjensten, och derpå ville
han icke tro». - Sammanställer man nu dessa från
olika delar af boken hemtade yttranden eller åsigter,
så ser man, att en viss konseqvens börjar utmärka
grefve de Camors’ sätt att betrakta menniskorna.
Man har om den senare afdelningen af M. de Camors
anmärkt, att den mera är ett aggregat af scener än en
sammanhängande berättelse, eller att den »innehåller
skizzer snarare än taflor». Yi medgifva anmärkningens
riktighet; men det är så långt ifrån att vi i detta
förhållande se ett fel, att vi tvärtom anse det
böra framhållas som en förtjenst. För det första
skulle genom en långsam, utförlig framställning
innehållet blifva nästan olidligt pinsamt; för det
andra - och detta är det vigtigaste - motiveras detta
behandlingssätt af sakförhållandena sjelfva: upprepade
gånger börjar marken svigta under de handlande
personernas steg, jordmonen är undergräfd, och de
vulkaniska utbrotten, som bebåda förödelsen, blifva
allt talrikare. Härmed harmonierar nu det afbrutna,
det till hälften rhapso-diska i berättelsen. Enheten
är i alla fall alltid till finnandes. I afsats på
afsetts stupar marken, ända till dess vi befinna oss
vid randen af ett bottenlöst djup. Men inga alltför
djerfva psyko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
