Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Grefve de Camors. Roman af Octave Feuillet. Öfvers. af C. J. Backman. Af W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
mors ännu »morgonens dagg ligger qvar öfver
lifvet». Men daggperlorna försvinna den ena efter
den andra, blomman skall snart försmäkta i tryckande
hetta, vara nära att förvissna, och dock alltid
uppehållas.
I förbigående kunna vi ej underlåta att fästa
uppmärksamheten på en omständighet i berättelsen,
som lätt undgår blicken, men fördelaktigt vittnar
om författarens iakttagelseförmåga. Några minuter
före det vigtigaste ögonblicket i grefvinnans lif -
det Ögonblick, då hon upptäcker sin mans otrohet -
läser Vautrot för henne högt ur Goethes Faust. Det
är den scen, då Margaretha i sitt fängelse vansinnig
klagar, att man tagit från henne hennes barn, och
ber att än en gång få amma det. När senare, efter det
ångestfnlla moment, då hon sjelf blifvit moder, Camors
inträder till henne, heter det, att hon »riktade sin
flammande blick på barnets lugna ansigte, hvarefter
hon vände den till Camors och utropade: »Ni tar
honom ju inte från mig?» Det är en reminiscens från
de stunder, hvilka före-gingo hennes största sorg,
och hvilka derfÖr fixerat sig liksom på botten af
hennes medvetande, som nu i utmattningens ögonblick
uppdyker och i hennes förvirrade sinne antager
karakter af hotande realitet. Så åtminstone kan saken
uppfattas. Vi veta väl, att härtill sluter sig en
verklig farhoga, som kanske länge varit närd, och
som har sin grund deri, att hon, efter de upptäckter
om hans dubbelhet, dem hon redan gjort, tror Camors
vara i stånd till allt. Men i hennes tillstånd ingå
begge dessa faktorer, kaotiskt sammanblandade.
Mot upplösningen af romanen skulle den invändning
kunna göras, att den olycka, som sist drabbar Camors,
föranledes af ett missförstånd. Härigenom, skulle
man kunna säga, blir Camors i någon mön för våra Ögon
martyr, och vi se ej klart, att det är Nemesis, som
träffar honom. Vi hafva hört den anmärkning göras,
att det hade varit bättre och följdriktigare, om
Caraors på något sätt fallit för en hämnande arm
i det ögonblick, då generalen upptäcker, att den
man, till hvilken han satt sitt förtroende, och
hvilkens välstånd han skapat, i förhållandet till
sin välgörares maka bryter mot alla de så ifrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
