- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
326

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Grefve de Camors. Roman af Octave Feuillet. Öfvers. af C. J. Backman. Af W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

326

proklamerade hedersmaximerna. På hvad sätt nu
Catnors skulle hafva fallit, om genom duell
eller något dylikt, derom hafva vi intet hört;
alltnog, ögonblicket borde hafva varit det nu
nämnda. Påståendet kan synes hafva skäl för sig. Just
på sådant sätt, tyckes det, borde en högre räthisa
drabbat Ca-mors i den punkt, der han, aflägsnande
inkonseqvensen i fa-drens testamente, uppoffrar hedern
och på så sätt drar ut de sista konklusionerna af det
materialistiska lifsprogrammet. Härigenom skulle ju
mera enhet och klarhet vinnas; härigenom skulle i en
spets hela Camors lifsåskådning och praxis blifvit
träffade. Och tillfälligheten skulle tillika ej fått
så stort spelrum. Imellertid har Octave Eeulillet ej
gifvit sin roman ett sådant slut, och han har dertill
haft goda skäl. Det är nämligen väl sannt, att det
var »1’honrieur», som grefve Camors sist ville offra;
men detta, att den i tidsföljden var det sista, är ej
ett tillräckligt skäl för, att hufvudsakligen i den
punkten slaget skulle drabba bokens hjelte. Det är
nog med, att i och med insigten i denna quasi-princips
haltlöshet ett ljus för Camors uppgår öfver hela den
öfriga teorien. Hedersbegreppet var ett logiskt fel i
denna teori, och det har blifvit uppvisadt och insedt
som sådant. Nu återstår hela den öfriga väfnaden
af maximer, hvilka Camors ansett böra vara det för
hans lif bestämmande. Alla dessa hafva sin princip
i egoismen, i deri sinligt bestämda viljan såsom
söndrande sig från alla högre organiska förbindelser,
för att sjelf göra sig till något absolut. När nu
reaktionen inställer sig, skall den rikta sig just
mot denna princip, och grefve Camors skall bittert
få erfara dess otillräcklighet och förderf. De
reagerande magterna representeras här af familjen;
de instinkter och de sympatier, hvilka Camors,
trogen sin lifsåskådning, betraktat som fjettrar,
skola nu framstå med ett helt annat utseende. Camors
skall erkänna dem som förnuftiga, han skall åtminstone
ana dem som sådana. Familjebanden skola locka honom;
han skall erfara, att ett sårande af familjens rätt
medför förderf, att menniskan ej ostraffadt lössliter
sig från de högre enheter, i hvilka hon naturligt
ingår, och under hvilka hon med bibehållen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free