- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
330

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brutus. Sorgespel af Age. Af H. S.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

330

och bringar honom äfVen med sin fasthet och
öfvertahiingskonst till fullbordan. Fursteätten
drifver han i landsflykt och förmår folket svärja,
att ingen af hennes medlemmar skall vidare komma in i
staden. Alltså låter han den oskyldige lida med deri
skyldige. Det är hans varma nit för allas rätt och
frihet, som gör honom stor och beundransvärd; men det
eggar honom äfven att gå utöfver, hvad rätt och frihet
fordra. Ty han beröf-var deri ädle Aruris den skönaste
af mannens rättigheter, att lefva och verka för sitt
fosterland, och kränker i frihetens namn en person,
af hvilken friheten har intet att frukta. Och straffet
härför dröjer icke; han faller för dens hand, hvilkens
rättigheter han åsidosatt. Så synes oss dramats
grundtanke böra uppfattas, om det verkligen vill anses
för en tagedi. Men denna tragik har förf. ingenstädes
klart framhållit; tvärtom före kommer i hans arbete
mycket, som lägger hinder i vägeri för en dylik
uppfattning. Ty oberäknadt att Brutus sjelf aldrig
yttrar något medvetande om den skuld, som han ådragit
sig genom sitt förhållande till Aruns, är denne senare
alltför flyktigt tecknad, för att han skulle framstå
som målsmannen för den förnuftiga ordning, sorn genom
hufvudpersonens förvillelse blifvit störd. Han borde
i sådant fall hafva erhållit den vigtigaste rollen
näst Brutus; men såsom sorgespelet nu är inrättadt,
får han aldrig tillfälle att i lif och handling
visa sig värdig sitt kall, utan man hör blott hans
förtjenster i förbigående prisas af andre. Vidare
är det anmärkningsvärdt, att Publ. Valerius är
fullkomligt ense med Brutus om det öde, sorn bör
öfvergå det förhatliga kungahuset; och han, som
alltigenom skildras såsom den man, hvilken af försynen
är bestämd att i frid och ro fullborda frihetens verk
i den sönderslitna staten, invecklar sig således i
alldeles samma skuld som hjelten sjelf. Detta gör,
att icke heller Bruti skuld synes särdeles djup
och allvarlig; utan man stannar i villrådighet,
huruvida man bör betrakta hans fall som en försoning
för begångna felsteg eller som martyrens offerdöd för
sin heliga sak, och dikten i sin helhet qvarlernnar
derföre ett matt och oredigt intryck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free