- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
371

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska bibelöfversättningsarbetet. V - X. Af Artur Hazelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371

DL

Skiljetecknen.

"Frågan derom", säger doktor Knös, "anse vi vara en
af de svårare." Man kunde på grund af detta yttrande
föreställa sig, att kommissionen här gått till
väga med stor aktsamhet och följdriktighet. Att
så ingalunda skett hafva vi redan förut vid
versindelningens behandling antydt. Sakens vigt
kräfver emellertid en noggrannare undersökning.

Yi börja med att skärskåda ämnet ifrån dess
historiska sida. Främst möter oss då det vigtiga
förhållandet, att i de äldsta handskrifterna funnos
inga skiljetecken: meningarna, ja äfven orden fortlupo
oafbrutet, utan alla särskiljande tecken eller
ens mellanrum. Denna så kallade scriptio continua
var naturligtvis högst ^obeqväm, och föreläsaren
delade ofta godtyckligt icke blott meningarna,
utan ock orden. Hon fortfor detta oaktadt i hela
fyna århundraden. Först i medlet af det femte
företog sig Euthalius, diakon i den alexandrinska
kyrkan, att indela de apostoliska brefvens och
Apostlagerningar-nas text i smärre afdelningar eller
rader (G’ci%oi}9 så att hvarje sådan rad eller stikos
innehöll så mycket, som borde utan afbrott uttalas
till sammans, vanligen ifrån ett enda till fyra
eller fem ord. Detta system tillämpades sedan snart
af honom sjelf eller andre äfven på evangelierna. I
början skrefvos dervid de särskilda raderna åter
i en scriptio continua. Så upp-kommo de så kallade
stikometriska handskrifterna, i hvilka hvarje rad ej
upptog mer än en sådan stikos.

Men då mycket rum härigenom gick förloradt och tidens
skrifmaterial, pergamentet, var dyrt, började man
snart å nyo skrifva texten fortlöpande, men med
något afstånd emellan orden och så, att man satte
en punkt efter hvarje euthaliansk versrad. Ur denna
stikometri utvecklade sig småningom inter-punktionen i
Nya testamentet. I början satte man punkter ofvantill,
nedantill eller midt för raden; sedan användes flere

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free