Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merkantilism. J. W. Arnberg: Anteckningar om frihetstidens Politiska Ekonomi. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
och höga tullar böra upphäfvas, emedan både
private och pu-blicum ledo deraf», var nu också
af den öfvenygelsen: »att handt-verksvarornas
dyrhet och dålighet vållades af skråna och endast
kunde botas genom den täflan, som väcktes af
»frimästerskapet». Också inträffade under de
första fredsåren det märkvärdiga fenomen , som
gemenligen plägar framträda efter et,t långvarigt och
förstörande krig: ett nytt och välgörande lif syntes
intränga i samhällskroppen, kapitaler inströmmade,
företagsamheten utvidgade sig, handeln uppblomstrade,
och tydliga tecken till välstånd begynte förmärkas.
Då växte ock ett nytt mod upp i nedslagenhetens
ställe. Man begynte se på sitt välstånd som en
»vanmagtens välmåga» och farhogorna för utländingens
öfvermakt framträdde med förökad styrka. »Balancen»
undersöktes och befanns i undervigt; den utländska
importen insågs tydligen vara en kräfta för nationens
välmåga och sedlighet; den inhemska produktionen
beklagades såsom graflagd under tyngden af de
främmande fabrikatens öfvervälde. Inom kort framlades
också 1724 års produktplakat och bjöd Sveriges
skeppsfart sin uppmuntran och sitt skydd. Derefter
kom turen till manufakturerna, och 1726 års riksdag
uttänkte och tillskapade den märkliga institution,
hvarigenom den så efterlängtade fabriksnäringen på
statens bekostnad sattes i gång. Landshjelpsskatten
och 5-procentstullen anslogos till vår ännu lefvande
manufakturfonds upprättande, och för dess och
fabrikernas vård fick man (1739) i manufakturkontoret
ett nytt ämbetsverk. Ännu stannade man dock något
litet inför vissa praktiska betänkligheter och
ett tveksamt afseende på konsumtionens behof. Mot
den radikala utvägen att, till de utlof-vade
och i framtiden hägrande svenska manufakturernas
förkofran, platt förbjuda eller i yttersta måtto
förhindra införseln af främmande fabrikat, vågade
regeringen i begynnelsen göra den invändningen, att
Sverige sålunda kunde få lida total brist på vissa
förnödenhetsvaror eller nära nödvändiga lyxartiklar;
sjelfva borgareståndet kom 1731 och protesterade
ined ifver mot de höga iniorseltullarne och förbuden;
och skråväsendets anhän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
