Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merkantilism. J. W. Arnberg: Anteckningar om frihetstidens Politiska Ekonomi. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
gare ledo 1726 till och med ett nederlag vid sitt
angrepp på frimästerskapet.
M.en omständigheterna förändrades, och en
systemvexling nalkades. De lefvande utsigterna hade
framkallat manufakturer, som spekulerade i understöd,
och för hvarje år växte deras otåliga begäran om
bidrag och framför allt om skydd, deras klagan
öfver sin egen och rikets hotande undergång. Den
patriotism, som ville upprättandet af Sveriges
krigsära, räckte handen åt den patriotism, som ansåg
manufakturerna för det förnämsta elementet i en väl
ordnad statskropp, och när Mössorna dukade under,
fortsatte Hattarne derför deras påbegynta verk med en
otyglad ifver. Merkantil- och protektions-systemet
trädde oförbehållsamt upp på den politiska arenan;
alla dess stora och små argumenter sattes i gång;
motståndarne tystades med skri och med tvång, -
och segren blef fullständig vid 1734 och 1738 års
märkliga riksmöten.
Huvudargumentet var det allmänt merkantilistiska:
rikedom är penningar, och penningar vinnas framför
allt genom förädlingsarbetet eller manufakturerna,
genom så ringa inköp som möjligt från utländsk marknad
och så mycken afsättning som möjligt till främmande
nationer. Ett litet förspel af den process, som skulle
upplösa sammanhanget i detta raisonnement, uppfördes
nu först i afseende å konsumtionens förhållande till
denna riksnödvändiga produktion. De första yrkandena
gingo naturligtvis, såsom under århundraden varit sed,
ut på fördömande af den lyx och det öfverflöd, som
befordrade utländska varors afsättning, det ogudaktiga
och fosterlandsfiendtliga tycket för det lysande
i stället för det redbara, som bortkastade landets
nyttiga och solida varor såsom koppar, träd och talg,
för att tillbyta sig fåfängligt och onyttigt kram,
såsom siden, tobak och kaffe. Religionen och moralen
togos till hjelp för att gifva ropet dess tillbörliga
kraft, och »Fädrens enkla seder», »Svensk man i
Svensk mannadrägt», »Sveriges ädla fattigdom» blefvo
talesätt lika ståtliga som rörande, lika slående i
den kungliga rådkammaren som vid sedepredikningarna
i barnkammaren. Men huru religionen och moralen
ansträngde sig för att nedgöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
