Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af B. v. Schinkel. Tionde delen. Förf. och utg. af J. A. C. Hellstenius. Af M-g-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
historia. Om vi icke misstaga oss, erhöll hr
v. Schinkel detta uppdrag just vid den tidpunkt,
då Crusenstolpe, från att vara Carl Johans mest h
angifna beundrare, blef hans mest frenetiska fiende
och använde hela sin stora talang för att tyda allt
till det värsta, oftast på sanningens bekostnad.
Obestridligt är, att skildringen af Carl Johan,
denne i så många afseenden rikt begåfVade man, »hvars
förtjenster samtiden ej förmår att rätt uppskatta,
men som efterverlden högt skall värdera» - för att
begagna Geijers ord - har utgjort och skall utgöra
sjelfva kärnpunkten i dessa »Minnen», hvilka icke
afslutas med denna del, som allenast omfattar Carl
Johans första sex regeringsår såsom Sveriges och
Norges lagkrönte konung.
Man skall ej underkänna hr v. Schinkels ädla
bemödande att oväldigt framställa Carl Johan såsom
krigare, statsman och menniska. Visserligen är det
möjligt, att deri personliga till-gifvenheten för
denne ovanlige man,, hvilken likasom Gustaf III
egde en utomordentlig tjusningsförmåga, mäktigt
har inverkat på hr v. Schinkel såsom Carl Johans
minnestecknare. Men om än så är fallet, inedgifvas
bör likvist, att hr v. S. förmått be-herrska denna
härigifvenhet, då han uppträder såsom historisk
skriftställare. Han är alldeles icke blind för
de svaga punkterna i Carl Johans karakter, han
öfverskyler dem icke på sanningens bekostnad, men han
bedömer dem naturligtvis skonsammare, än Carl Johans
vedersakare hafva gjort, bland hvilka de strängaste
blefvo det, sedan de först längre eller kortare tid
eftersträfvat, men icke vunnit, eller åtnjutit och
förverkat Carl Johans ynnest.
Regentskiftet den 5 Februari 1817 åstadkom desto
mindre någon förändring i förvaltningspersonalen eller
i andan af styrelsens åtgärder, emedan Carl Johan
snart sagdt allt ifrån sin ankomst till Sveriges
hufvudstad var den verklige regenten. Men skulle
den nye monarken utan alla invändningar blifva såsom
sådan erkänd af de främmande makterna? Legitimitetens
vapendragare i utlandet hade ju ofta förkunnat,
att huset Bernadotte aldrig skulle uppträda på den
svenska tronen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
