- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
471

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af B. v. Schinkel. Tionde delen. Förf. och utg. af J. A. C. Hellstenius. Af M-g-

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afträdande, skulle af Norge öfvertagas »i förhållande
till dess folkmängd och tillgångar». Oaktadt
de tilldragelser, som derefter söndersleto
fredsfördraget, underkändes dock aldrig denna
förpligtelse af Norges storting, och Carl Johan
lyckades verkligen, fastän med någon svårighet, att
af storthinget erhålla ett bemyndigande att leda
underhandlingarna om liqvidationen, dervid Norge
reserverade sin rätt, att dess anspråk på Danmark
skulle göras gällande.

Underhandlingarna i Köpenhamn öppnades efter
någon tids dröjsmål, dervid danska regeringens
obenägenhet att underhandla med norska ombud blef
uppenbar, men fick ej understöd från Ryssland, dit
frågan hänsköts. Hufvudämnet, skuldsummans rättvisa
fördelning, framkallade allvarsamma svårigheter. Den
ena faktorn, Norges folkmängd, kunde lätt utrönas,
men icke så den andra, Norges »tillgångar». Danmark
fordrade först 7 millioner rdr Hamb. b:ko; men med
hänsyn till Norges svaga tillgångar hemställde de
danska underhandlarne derjemte, om ej Sverige kunde
finnas villigt att åtaga sig gäldandet af någon del
häraf. Förslaget tillbakavisades naturligtvis: de
norska ombuden framlade i stället betydliga motanspråk
på Danmark. Hofvet i Köpenhamn ansåg nu sin goda rätt
hotad och klagade hos Europas samtliga regeringar
och påkallade deras stöd mot den förmenta orättvisa,
som Sverige ville tillfoga det. Konungen af Danmark
begärde i ett egenhändigt bref kejsar Alexanders
mellankomst och beklagade sig deröfver, att Norge
inblandats i denna underhandling, ehuru Danmark alls
icke hade med detta land något att afgöra. Sverige
borde tvingas att fullgöra de förbindelser, som vid
Norges afträdande blifvit fästade. Kejsaren hade
i väsentlig mon bidragit till Kielerfördraget och
borde således vara angelägen att se dess bestämmelser
uppfyllda. Grefve Gustaf Löwenhielm, som då var
Sveriges minister i Petersburg, beriktigade på ett
öfvertygande dessa framställningar. Trasslet ökades,
ty både Danmarks och Norges penningeställning var vid
denna tid i hög grad betryckt. Ett nytt tvisteämne
uppkom. Danmark bibehöll ännu alltjemt i sitt
riksvapen det norska lejonet. Klagomålen häröfver
besvarades först und-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free