Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af B. v. Schinkel. Tionde delen. Förf. och utg. af J. A. C. Hellstenius. Af M-g-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
vikande, sedan mera bestämdt, att man afvaktade
liqvidatioris-frågans afgörande, men derefter
skulle man tillmötesgå svensk-norska regeringens
önskan. Baron Tavast - vårt sändebud i Köpenhamn -
blef nu mera enträgen, och Danmark sökte ånyo - ryskt
beskydd mot denna »efterhängsenhet». Kejsar Alexander
försökte att medla. Då liqvidationsunderhandlingarlla
i Köpenhamn drogos ut på långmål, tröttnade de första
norska ombuden och reste hem, efterlemriande andra
af mindre rang. Imellertid gjorde Norge anspråk på
Ffleröarne, Island och Grönland såsom Norges gamla
lydländer, andel i Oresundstullen, och slutligen
flere särskilda fonder, som tillhörde offentliga
inrättningar i Norge. Härmed åsyftades troligen
att åstadkomma ett slags qvittnirig. - Danmark
klagade nu åter hos alla stormakterna, hvilkas
samtliga sändebud i Petersburg blefvo derom ense,
att kejsaren skulle förmås till ett mera bestämdt
steg rnot Sverige. Alexander beklagade sig nu för
grefve Lo. wenhielm öfver det danska hofvets och
dess beskyddares efterhängsenhet, och Löwenhielrn
försäkrade, att Carl Johan i egenskap af Norges
regent aldrig underkänt dess förbindelse enligt
fredstraktaten; men grunderna för Norges andel i
danska statsskulden voro ej fastställda, och han
betviflade, att Byssland eller något annat land vore
befogadt att inblanda sig i dessa detaljer, hvilket
ock kejsaren medgaf, erinrande, att han endast velat
använda sin enskilda bemedling hos Carl Johan.
Nästan samtidigt härmed inlernriade general Suchtelen
en formlig not, hvari han i kejsarens namn påyrkade
uppfyllandet af Kielerfördragets Yl:te artikel. Nu
blossade Carl Johans förtrytelse upp. Han dikterade
sjelf för grefve Engeströrn svaret, deri betonades,
att då hvarken Ryssland eller någon annan makt
garanterat fördraget i Kiel, erkände man ingalunda
någon främmande makts rätt att inblanda sig i denna
angelägenhet. Det energiska språk, som kronprinsen
-Carl XIILde lefde ännu - sålunda förde, hade behörig
verkan. Suchtelen förklarades hafva illa förstått
sina instruktioner, hans åtgärd stämplades af Capo
d’Istria såsom en dumhet (bétise), och såsorn ursäkt
åberopades hans ålder. (S. fortfor i mer än 25 år der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
