- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
498

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard von Beskow död. Af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

498



Bernhard von Beskow.

»Sverige», hafva vi förr en gång sagt, »är i sanning de
underliga motsatsernas land, – både stort och litet, både rikt
och fattigt, både gammalt och ungt. – – Vi räkna en rad
af store män, hvilken i mångfald och beröm kan täfla med
verldens första kulturländer, men huru mången af dem har
den lyckan varit förunnad att fullt harmoniskt få utveckla
sitt innehåll i den riktning, som för grundlaget i väsendet
varit den sannaste?» Ja, huru ofta ega vi icke anledning
att till oss sjelfve framställa denna fråga, när vi besinna det
äkta svenska nationalslöseriet att ofta nog använda en musernas
älskling till sysselsättningar, som med hans innersta kallelse icke
ega den ringaste gemenskap! Men inför det minne, med hvilket
vi velat pryda dessa sista blad, kunna vi af fullaste hjerta
utbrista: han var en af dessa få dödlige, vid hvars vagga alla
goda genier uppvaktade med hjertats, snillets, behagets, talangens
och lyckans gåfvor, hvars ungdom var den vackraste
förberedelse för ett ädelt värf, hvars mandom var den rikaste
uppfyllelse af ungdomens löften, och hvars ålderdom in i de
senaste dagarne var en fortsatt högtid, belyst af en qvällsol,
hvars nedgång knappt fördunklades af en enda molnsky. Utan
att vara i snille en stjerna af allra första ordning, egde han
lyckan att harmoniskt och lungt få utveckla de anlag, som i
mångsidighet satte honom i jemnbredd med den flydda
genialitetsperiodens förnämste män och gjorde honom för oss
efterlefvande till deras siste store representant, och denna lugna
utveckling i förening med ett ädelt sinne och upphöjda syften
lade det ideala skimmer öfver hans lif, som kring honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free