Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard von Beskow död. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
499
samlade större delen af det nu lefvande författareslägtet
och gjorde honom för de yngre till en vacker föresyn.
Denna mångsidighet, s o in hos flere af våra store
andar från förra hälften af detta århundrade påminner
om högrenais-sansens mäktiga snillen både söder och
norr om Alperna, öfver hvilka musernas alla gåfvor
voro med gifmild hand strödda af naturen, är i vår
tid, med dess arbetsfördelning och samman-träugning
af alla krafter på en enda punkt, icke att räkna som
en egentlig välsignelse. Men för Bernhard von Beskow
var den så: för hans väsen var just denna mångsidighet
det utmärkande snilledraget, som gjorde honom i våra
dagar så betydelsefull; rned hans ställning inom
det svenska samhället hade just denna mångsidighet,
låt vara att den äfven helt naturligt i ett och
annat var af dilettantisk art, dock den största vigt
för befordrande eller uppehållande af åtskilliga
tvinande kulturelementers lifaktighet, ty det är denna
mångsidighet, som gjorde Beskow större, än den gjort
mången annan, och gaf honom ett inflytande som ingen
annan, då den möjliggjorde den märkvärdiga ställning
af-m e dia re och föreningslänk mellan motsatser af
mångfaldig art, hvilken han innehaft i vår odlings
nyaste historia.
En sådan medlande ställningvintog han först och
främst mellan förr och nu, mellan det gustavianska
tidehvarfvets ridderliga finhet och det nittonde
seklets demokratiska borgerlighet, mellan den ideala,
stundom äfven hyperideala, tonen i det förflutna
entusiasmens tidehvarf, då menskligheten rned
klappande hjerta och törstande hög tog emot arfvet
efter »upplysningens» dagar, och den realistiska
riktningen i vår tid, då tänkaren, skaklen och
historikern efter hänförelsens rus och dess lyftande
drömmar drifvits tillbaka till verkligheten för att
i sanningens klara ljus revidera, hvad man blott
inspireradt anade, men dock tog för verklighet i
århundradets morgongryning. Förstod han icke fullt
att fatta den senares kraf, hade han ännu i öga och
hand några reminiscenser af den aristokratiskt ideala
teckning, som tillhörde den flydda tiden, lågo ännu
företrädesvis ljusa och täckande färger på häris
palett, så var detta icke underligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
