- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
501

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard von Beskow död. Af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

501

Men det är ej blott mellan det förflutna och det
närvarande, som han sålunda stått som en vänlig och
försonande medlare: - äfven inom samtiden sjelf var
han den lyckliga före-ningsläriken mellan stundom
motsatta intressen. Det hade nemligen ännu i vårt
demokratiska århundrade icke liten betydelse, att den
förnäme mannen jemte sitt kungliga friherredi-plom
tillika af Vår Herre fått intelligensens adelsmärke,
hvilket utan tvifvel bidrog dertill, att han kunde
bygga vidare på den af Gustaf III lagda grunden,
nemligen att sätta snillets, intelligensens och
talangens innehafvare till en början åtminstone
vid sidan af lyckans, bördens och rikedomens
skötebarn. Just här kom mångsidigheten i anlaget och
den lyckliga utvecklingen deraf samt den medfödda
humaniteten och det goda hjertat till hjelp. Det var
sålunda icke utan sin ganska stora betydelse, att den
af verldslig lyckaf.. och framgång så högt uppburne
mannen tillika var en särdeles bildad konstkännare,
som ej blott teoretiskt, utan äfven praktiskt blickat
in i konstnärens lif och drömmar, och som förstod,
huru han, liksom Jacob v brottades ined Gud, kämpar
för att tvinga in idealet i den motsträfviga sinliga
formen. Likaså var det icke utan sin vigt, att han
var en oändligt finkänslig musik älskare, som ej
blott förstod att bedöma och uppfatta till deras
fulla värde olika tiders mästerverk, utan som äfven
sjelf var af naturen begåfvad med en stämma, hvilken
mästerligt tolkade både egna och andras skapelser,
och som ej försmådde att ställa sig i virtuosernas
led. Slutligen, ehuru poesien alltid njutit ett visst
allmänt medborgerligt ansende, blir det hans stora
förtjenst att äfven der hafva meddelat något af den
heder, han sjelf åtnjöt, åt dess idkare, hvilka man
stundom glömt för deras verk, liksom det icke kunde
vara annat än helsosamt att se den firade mannen
behandla som menniskor och likar till och med de
parias inom musernas verld, som kallas skådespelare,
öfver hvilkas i mer än ett hänseende tragiska tillvaro
dermed för första gången föll en värmande solstråle,
hvilken ej varit utan sin stora välsignelse. Måhända
skulle den hädangångne direktören och dramatikern,
den förste vänlige medlaren mellan scenen och lifvet3
varit för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid68/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free