Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard von Beskow död. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tror väl ännu, att de sålunda ihogkomne voro liksom besoldade
akademidrängar, hvilka iklädt sig bestämda skyldigheter
att fortgå efter den akademiska slentrianen och tillyxa sina
fantasiskapelser efter vissa fastställda modeller. Men en sådan tro
är en stor orättvisa mot Beskows minne: om han än sjelf med
sina förutsättningar och sina tendenser helt naturligt låg närmare
det förgångna än det nuvarande af de båda ytterligheter,
mellan hvilka han stod som medlare, så förbjöd honom dock
rent af hans humanitet och hans mångsidiga skönhetssinne att
uppsätta några skrankor kring skönhetens fria verld. Han kände
instinktlikt, att den var omfattande som lifvet sjelft, att ingenting
finnes till, som ej är mäktigt att luttras genom konstens
eller poesiens idealiseringsprocess, och hufvudsakliga skilnaden
mellan honom och den yngre generationen låg i den på olika
tidsuppfostran beroende olikheten i uppfattning, i sättet för
idealiseringens verkställande och gränsen för dess fortgång. Att
den förfinade idealisten dock egde sinne äfven för tidens
verklighetssträfvanden, så att han med kärlek kunde omfatta och
uppmuntra äfven sådant, som tycktes segla stick emot hans egen
kosa, länder honom till evinnerlig heder. Det är för denna
kärleksfulla omvårdnad om vår odlings ömtåligaste blomma, vår
poesi och vår konst, det är för detta faderliga sinnelag mot
alla dem, som arbetade på deras förädling, det är för detta
försonande medlarekall mellan den yttre verlden och dem, hvilka
ofta med skäl fått namn af fantasiens martyrer, som det yngre
slägtet af vitterhetens och konstens idkare och vänner bringar
Bernhard von Beskows minne sin varmaste tack och nedlägger
sin krans på den grånade siarens graf.
C. R. NYBLOM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
