Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frihetstidens Historia. A. Fryxell: Berättelser ur Svenska Historien. Del 37 och 38. Konung Fredriks Regering, 1743-1751. F. A. von Fersens Historiska Skrifter. Del. II. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 FRIHETSTIDENS
HISTORIA.
huruvida Mössan Eudbeek eller Hatten Skeckta måste
göra afbön för det stormiga uppträdet i början
af October 1740. - Och månne man icke med rätta
skulle kunnat fordra vid redogörelsen för den
vigtiga öfverläggningen och voteringen i rådet
år 1745 om bankens ställning (d. 37 s. 16 G), att
förf. undersökt råds-prot. i stället för att åtnöja
sig med Gehebes uppgift, att Tessin och Eosen röstat
för samma sunda åtgärder, som Akerhjelm, då ju detta
Akerhjelms votum sedan blef ett af Hattarnas förnämsta
vapen vid hans störtande? - Och hvilken källa skulle
naturligare lämpat sig att ösa ur, för att uppvisa den
meningsskiljaktighet mellan Tessin å ena och Höpken
samt Palmstierna å andra sidan under åren 1748-1750,
hvilken framkallades af deras ändrade förbindelser
med unga hofvet? - S. Utskottets pro t. skulle nog
afgjort den frågan (s. 198), huruvida regeringens
kreditiv på banken var l 500 000 d. s. eller »som
andra säga» 2 eller 3 millioner s. m. - Om Svenska
härens styrka (D. 38 s. 118) kunde väl våra inhemska
källor, eller i yttersta nöd Mankells arbete, fått
afgifva vittnesbörd jemte de utländska ministrarne.
Några misstag anse vi oss ock skyldiga att
påpeka. Förf. säger (d. 38 s. 169), att, oaktadt
ständerna 1743 pålagt bevill-ningen blott för
det året, tillät sig Regeringen att påbjuda den
för alla de följande åren intill nästa riksdag
»så. vidt vi veta utan att dertill vara på något sätt
bemyndigad». Men hos Modée, hvilken förf. åberopar som
sin källa, läses i 5 § af 1743 års riksdagsbeslut att
Ständerna »hafva till nödiga penningemedels erhållande
utom det, som de sig för detta år åtagit, jämväl sig
förenat till nästa riksdag om en sådan bevillning,
som deras till K. Maj:t deröfver ingifna utlåtande
innehåller». Och huru mycket mindre för Öfrigt den
senare var, än den stora kontributionen 1743 synes af
förordningen d. 22 Febr. 1744 anf. st. - D. 37 s. 96
berättar förf., att vid Råds valet 1746 man för första
gången tvang Konungen att nöja sig med ett förslag
i sender, ehuru detta skett redan 1741 (Malmström,
2. p. 294 not. 9.)- S. d. s. 205 är det väl genom
misskrifning, som 870 000 d. k. förvandlats till 96
700 Rdr Rmt i stället för specie, som det bör vara. -
Mot förf:s uppgift (d. 38 s. 41) om Cederhjelms
mutbarhet anse vi oss kunna sätta Malmströms ord,
att han icke ens sett en misstanke framkastad om,
att C. mottagit Ryska rubler (l s. 346 not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
