Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frihetstidens Historia. A. Fryxell: Berättelser ur Svenska Historien. Del 37 och 38. Konung Fredriks Regering, 1743-1751. F. A. von Fersens Historiska Skrifter. Del. II. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 FRIHETSTIDENS
HISTORIA.
verkliga sanningen allt mer i dagen. Ett lini^t
och lekande snille,, in glänsande vältalighet och
en utomordentlig förmåga att med både värdighet och
behag representera kunna ej längre dölja de brister,
hvilka hindra oss att kalla honom en verklig statsman,
af hvilka hans egna motgångar bereddes och hans
senare lif förbittrades. Tidig framgång och brist
på sträng verksamhet hade förvandlat deri naturliga
lifligheten i en viss ostadighet och obenägenhet
för allvarligt arbete, ett fel, som han sjelf Öppet
erkänner. Men der fanns dock ett ännu större fel:
bristen på moraliskt mod, Det var nog detta han
kände, då han sökte bedraga sig sjelf med följande
ord: »Pour mön malheur je n’ai jamais été opiniatre;
c’est une des qualités d’homme d’Etat, qui me manque
absolument, q ne cette entiere contiance en soi mcme»
(Tessin o. Tess. s. 9). Önskan att behaga alla lät
honom sky tillbaka för att säga rena sanningen, när
hon var obehaglig, och fruktan för ansvar kom honom
att rygga tillbaka i stället för att modigt möta
kriser, som han sjelf med berådt mod framkallat. Häri
är han en värdig mot* bild till M. G. de la Gardie,
som han för öfrigt i mer än ett afseende liknar. -
I det längsta hade han sökt bibehålla drottningens
ynnest, utan att svika sitt parti, men följden blef
blott den, att han småningom förlorade sitt inflytande
hos begge. Det kom slutligen till öppen brytning,
vid hvilken hans fåfänga alltför tydligt visar sig i
försöken att ställa till stora uppträden, till dess
man, som Fersen säger, tröttnade »att sysselsättas
med Grefve Tessins besvär, försvar och justification».
Vi hafva kanske varit något vidlyftiga i dessa
karakteristiker, men dels är denna tid omöjlig att
förstå utan att känna dess handlande personer, dels
hafva föreliggande bidrag spridt*! mycket ett nytt
ljus öfver just de personer, vi här ofvan i hastiga
drag tecknat.
Hörande tilldragelserna från och med 1751-1755 års
Riksdag, få vi både af Fersen och Lovisa Ulrika veta
åtskilligt nytt så om Lovisa Ulrikas misslyckade
försök att vid Adolf Fredriks död vinna Tessin för
ett statsstreck, om Adolf Fredriks motstånd mot den
nya konungaförsäkran, om Lovisa Ulrikas önskan att åt
sig utverka regentskapet i händelse af konungens död,
om konungens nya diktamen i Lund 1754 (liksom förut
1751), der han förklarade sig endast i justitiemål
bunden af rådets tanke, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
