Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Har Konung Erik XIV dött af förgift? A. Ahlqvist: Om konung Erik den XIV:s fängelse och död. Historisk afhandling. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄK. KONTNO ERIK XIV DÖTT AF FÖRGFIT?
27
men vi instämma fullkomligt i detta hans
påstående. Går man till samtida upptecknare eller till
krönikeskrifvarne från slutet af 1500- och begynnelsen
af 1600-talet, så veta de ingenting märkligt att
förtälja om konung Eriks död. De omtala den som ett
enkelt faktum, som ett naturligt slut på ett nioårigt
fängelselif. Så både Sven Elofsson och Daniel Hund,
hvilka fullfölja sin berättelse ända till 1577. Så
ock de kronistiska anteckningar, som ses i böcker
från denna tid.
Om Tegel är svårt att döma, enär han alldeles afslutar
Eriks historia vid afsättningen; men Aeg. Girs i
sin Johan den tredjes historia (fr. 1620) berättar
endnst, att konung Erik blef ur sitt fängelse
genom döden förlossad; han vet dock, att konung
Johan för vådlig händelse gifvit befallning om
hans »förqväfvande». Ingen af de codices af dessa
begge författare, som jag haft tillfälle att se,
innehåller i detta hänseende något mera än Stjernmans
aftryck. För fullständighetens skull må ock nämnas,
att Karl den Niondes Kimkrönika och Gustaf Adolfs
korta krönikeutkast tala lika litet om mordet;
hvilket dock naturligtvis för den misstänksamme
icke nödvändigt bevisar de höge författaraes
okunnighet derom. Samma tystnad råder dock hos
1600-talets öfrige historiska författare. Laurentii
Paulini »Historiöe Arctooe libri tres», (af 1636)
den tidens större historiska lärobok, vet endast:
»nono captivitatis anno finem vitae fecit»; Laurentii
Laurini »Sveriges Chrönika» (1647) och Petreji »Kort
och nyttig krönika om Sveriges Konungar» (1656),
århundradets vanligaste kompendier, säga ungefär
detsamma. Deri korta uppgiften står lika naken äfven
i utländska kompendier, såsom Zeilleri »Descriptio
regni Sv. Goth. et Finl.» (1656 m. fl. uppl.) samt
i mera vetenskapliga arbeten, sådana som Verelii i
slutet af 1600-talet nedskrifna »Epitome Historias
Sveo-Gothicae» (tryckt 1730) och Wexionii» Epitome
descriptionis SuecicE etc.» Scheffer upptager ej
heller i sina Memorabilia (tr. 1671) konung Eriks död
underrubriken »Om svenska kungars ovanliga dödssätt.
Man kan derför med trygghet antaga, att det svenska
folket ända inemot slutet af 17:de seklet sväfvade
i ganska lycklig okunnighet om konung Eriks tragiska
slut och brödraskuldens förfärliga tyngd på Vasaättens
minne, eller att berättelsen derom endast var ett
af dessa dofva rykten, som icke vågade öppet uttala
sig. Att ett sådant tal gick och det till och med
just i de lärdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
