Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Har Konung Erik XIV dött af förgift? A. Ahlqvist: Om konung Erik den XIV:s fängelse och död. Historisk afhandling. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 HAR KONUNG ERIK XIV DÖTT
AF FÖRGIFT?
läger, visar sig dock af åtskilliga tecken; tvenne af
dem äro märkvärdiga, derför att de temligeri tydligt
hänvisa på en bestämd gemensam källa. Ar 1650 nedskref
fransmannen Jollyvet sin nu i kongl. bibliotheket i
Stockholm förvarade »Histoire Générale des Suédois
et des Goths» etc., ett arbete i 34 tom er af mycket
om-vexlande innehåll och mycken förvirring både i inre
och yttre stil. Han yttrar der i 31 tornen: »Det var
just år 1577, som konung Erik efter sin långvariga
och olyckliga fängelsetid dog den 25 Februari. En af
de senaste (les plus derniers) skriftställarne har i
skrift lemnat den uppgiften (a laissé par écrit), att
han der blef dödad, men landets nyaste författare (les
plus mödernes auteurs) nämna icke ett ord derom. Och
i sjelfva verket synes det icke finnas antagliga skäl
derför, ty hvilket hjerta skulle man ej hafva för
att kunna i ett eländigt fängelse döda en furste,
beröfvad ej blott sin krona, sina egodelar och sin
ära utan äfven sitt förstånd» etc. etc.
Loccenius, hvars »Historia Suecana» trycktes 1654
och 1676, yttrar sig efter ett utförligt tal om
konung Eriks öde såsom hans gerningars lön: »Efter
nio år fick han, såsom det skrifves, i fängelset
en kristelig död. Några berätta dock på annat sätt
om dödssättet». Och vänder man sig slutligen till
Pufendorfs »Con-tinuirte Einleiiung etc.», hvars
första upplaga trycktes 1686 och hvaraf P. Brask
1688 utgaf en svensk öfversättning, så läses på
begge ställena följande framställning:... »thy
skickade konung Johan, att blifva qvitt denna fara,
sin sekreterare med förgift, som af konungens läkare
var tillagadt, åt Örby; hvilken äfven, på det konung
Erik sig vackert till döden skulle bereda, så lagade
att han först tog Herrans Nattvard, och sedan han
ännu i två dagar gifvit honom ro, omsider ingaf
honom förgiftet i en ärtsoppa, hvaraf han strax med
döden afgick».
I begynnelsen af 1700-talet börjar nu den nya
uppgiften äfven for den större allmänheten i tryck
framläggas. Den i Elvii almanacka intagna berättelsen
om Vasakonungarna nämner visserligen ännu (1706)
ingenting derom. Men Ehyzelii »Mnemonica Historiae
Suio-Gothicse Epitome» (hvaraf finnas 3 latinska
uppl. 1728-50 och en svensk af 1751), som genom
sitt anseende säkerligen varit en vigtig bok för
det uppväxande slägtet, säger: »Uti fängelset
på Örby slott dödde han, som det förmenas,
af förgift». Derefter komma Celsius, Dalin och
Lagerbring, alla med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
