Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Har Konung Erik XIV dött af förgift? A. Ahlqvist: Om konung Erik den XIV:s fängelse och död. Historisk afhandling. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAR KONUNG ERIK XIV DÖTT AF FÖRGIFT?
29
samma, till och med betydligt förbättrade,
historia, och ehuru ännu långt in på 1700-talet
flera kompendier, såsom Hyphoffs (1731) Bruzelii
(1762) Göranssons (1749) och Berghults (1764) om
Eriks död hafva ingenting märkligt att förmäla,
torde dock de större författarnes utsago numera
hafva begynt gälla för sanning. Vår samtid känner
fullständigt de följande mer eller mindre fantasirika
utläggningarne ända till Fryxells, som i utförlig
kännedom öfverträffar dem alla.
Den första tryckta berättelsen är sålunda
Pufendorfs. Hvarifrån förskrifver sig då denna
ur mörkret frambrytande ljusstråle? Derom sväfvar
man ej längre i ovisshet, så snart man genomläser
Messenii framställning i hans vidtberömda Scondia
Illustrata. Hans berättelse öfverensstämmer ord
för ord med Pufendorfs, och om författareäran
kan ju då icke vara någon tvist. Men Pufendorfs
Ein-leitung trycktes 1086, Scondia Illustrata
först 1700. Pufendorf har sålunda sett Scondia i
manuskript och skyndat att tillegna sig den pikanta
nyheten. Scondias manuskript var säkerligen länge
kändt och begagnadt af de lärde; måhända är Loccenii
halfva antydning om »andras berättelse» deraf
föranledd. Att Jollyvet, som hade förbindelse med
de la Gardie och af honom aflönades för att skrifva
sin historia, med sitt yttrande »om den i skrift
lemnade uppgiften» också afser Messenius, synes mig
mer än antagligt. Hade fransmannen Vertot fortsatt
sin »Revolutions de la Suéde» ända till och med Erik,
så hade troligen redan så tidigt berättelsen blifvit
utkolporterad, ty Vertot hade ock haft Scondias
manuskript till begagnande *). Messenius torde
sålunda med allt skäl kunna antagas som det egentliga
ursprunget till den berättelse, hvilken sedan blifvit
det svenska folkets häfdvunna egendom och en af vår
historias dystraste minnen. Frågas då: är Messenius
tillräcklig auto-ritet för dess sanning? Utan
tvifvel, - menar vår förf. »ty Messenius hade varit i
tillfälle att skaffa sig de säkraste underrättelser,
och han yttrar icke ett tvifvel om sin berättelses
sanning». Men hvarifrån skulle just Messenius hafva
fått så säkra underrättelser om en tilldragelse,
»hvilken», om den verkligen inträffat, »alla deri
delaktige hade största skäl att hemlighålla?» Knappast
frän någon af dessa deltagare sjelfve; än mindre af
officiela dokumenter; Mes-
*) Enl. Celsius: Dissert. de fatis et meritis
Messeniorum. Ups. 1733.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
